I december månads Sifomätning ligger Sverigedemokraterna fortfarande en bra bit över fyra procent. Starkast stöd har partiet i LO-kollektivet:
- Av de manliga LO-medlemmarna väljer 10% Sverigedemokraterna.
- Av de unga LO-medlemmarna (18-29 år) väljer nära 25% Sverigedemokraterna.
Totalt sett sympatiserar fler LO-medlemmar med Sd än med vänsterpartiet (6,7 procent mot 4,2 procent). Det kommer inte som någon överraskning att dagens unga svenska arbetare känner sig mer hemma i Sd än i vänsterpartiet. Det beror helt enkelt på att unga metallare och kommunalare lättare kan identifiera sig med partiet och dess politik som tydligt tar strid mot den lönepressande arbetskraftsinvandringen.
onsdag 17 december 2008
tisdag 16 december 2008
Åkessons tydliga löntagarprofil
I Jimmie Åkessons senaste veckobrev har Sverigedemokraternas ordförande två intressanta postningar om partiets löntagarprofil. Bloggen återger här båda två.
Om… arbetskraftsinvandring blir verklighet
Nu träder de nya reglerna för arbetskraftsinvandring i kraft. Jag har de senaste veckorna skrivit ganska mycket om dessa regler och inte minst det bisarra i valet av tidpunkt. Det är ett hårt slag i ansiktet på alla de svenska löntagare som nu varslats och som den närmaste tiden kommer att tvingas från sina jobb. Migrationsverket räknar med över 30 000 ansökningar från arbetsinvandrare under 2009. Hur tänker man, egentligen? I helgen höll vi en enkel manifestation mot arbetskraftsinvandringen utanför LO-borgen på Norra Bantorget. Platsen valde vi framför allt av symboliska skäl. Vad har den så kallade arbetarrörelsen egentligen gjort för att förhindra den nya lagen om arbetskraftsinvandring? Vi har sett pliktskyldiga protester men så mycket glöd i motståndet har det knappast varit. Det är trots allt LO:s medlemmar som kommer att drabbas hårdast av lönedumpningspolitiken. Ändå är socialdemokratin beredd att regera tillsammans med miljöpartiet, som agerat stödparti åt alliansregeringen i den här frågan. Vad sänder det för signaler om hur en eventuell rödgrön regering kommer att hantera saken efter nästa val? Förvänta er inga förändringar!
Om… Lavalutredningen och den svenska modellen
Som om det inte var nog med arbetskraftsinvandring, kom i veckan den så kallade Lavalutredningen. Hur ska Sverige förhålla sig till domen i Vaxholmsmålet? Utredaren Claes Stråth menar att det bland annat är nödvändigt med begränsningar i konflikträtten, för att anpassa den svenska modellen till EG-lagstiftningen. Vi som hela tiden varit motståndare till det svenska EU-medlemskapet har varnat för den här utvecklingen. Det kan vara svårt att i det här läget överblicka de exakta konsekvenserna av Lavaldomen men desto lättare att se åt vilket håll utvecklingen går. Bryssel kommer successivt att kapa åt sig mer och mer makt i sin ambition att likrikta Europas länder. De fria nationernas dagar är räknade. Jag tycker att det är dags att vi Sverigevänner – tillsammans med likasinnade i övriga Europa – ger federalisterna en rejäl match. Den 7 juni har vi alla chansen att sända en tydlig signal.
-Ta den!
Om… arbetskraftsinvandring blir verklighet
Nu träder de nya reglerna för arbetskraftsinvandring i kraft. Jag har de senaste veckorna skrivit ganska mycket om dessa regler och inte minst det bisarra i valet av tidpunkt. Det är ett hårt slag i ansiktet på alla de svenska löntagare som nu varslats och som den närmaste tiden kommer att tvingas från sina jobb. Migrationsverket räknar med över 30 000 ansökningar från arbetsinvandrare under 2009. Hur tänker man, egentligen? I helgen höll vi en enkel manifestation mot arbetskraftsinvandringen utanför LO-borgen på Norra Bantorget. Platsen valde vi framför allt av symboliska skäl. Vad har den så kallade arbetarrörelsen egentligen gjort för att förhindra den nya lagen om arbetskraftsinvandring? Vi har sett pliktskyldiga protester men så mycket glöd i motståndet har det knappast varit. Det är trots allt LO:s medlemmar som kommer att drabbas hårdast av lönedumpningspolitiken. Ändå är socialdemokratin beredd att regera tillsammans med miljöpartiet, som agerat stödparti åt alliansregeringen i den här frågan. Vad sänder det för signaler om hur en eventuell rödgrön regering kommer att hantera saken efter nästa val? Förvänta er inga förändringar!
Om… Lavalutredningen och den svenska modellen
Som om det inte var nog med arbetskraftsinvandring, kom i veckan den så kallade Lavalutredningen. Hur ska Sverige förhålla sig till domen i Vaxholmsmålet? Utredaren Claes Stråth menar att det bland annat är nödvändigt med begränsningar i konflikträtten, för att anpassa den svenska modellen till EG-lagstiftningen. Vi som hela tiden varit motståndare till det svenska EU-medlemskapet har varnat för den här utvecklingen. Det kan vara svårt att i det här läget överblicka de exakta konsekvenserna av Lavaldomen men desto lättare att se åt vilket håll utvecklingen går. Bryssel kommer successivt att kapa åt sig mer och mer makt i sin ambition att likrikta Europas länder. De fria nationernas dagar är räknade. Jag tycker att det är dags att vi Sverigevänner – tillsammans med likasinnade i övriga Europa – ger federalisterna en rejäl match. Den 7 juni har vi alla chansen att sända en tydlig signal.
-Ta den!
söndag 7 december 2008
Den tredje vägen ligger öppen
Idag tillkännagjorde (s), (v) och (mp) att de vill regera tillsammans. Därmed har Sverige fått ett marxistiskt regeringsalternativ. Vilken ministerpost som kommunisten Lars Ohly kommer att kräva återstår att se efter en eventuell vänsterseger. Samtidigt står den liberala alliansen fortfarande enad, något som är mycket ovanligt för borgerliga regeringar. För Sverigedemokraterna är detta bara bra eftersom partierna inom såväl vänster- som högerblocket bakbinder varandra. Kristdemokraterna får inget konservativt utrymme, och vänsterpartiet kommer liksom miljöpartiet att tvingas ge upp sitt EU-motstånd. Den tredje vägen ligger öppen och den är nu två filer bred. Socialt sinnad konservatism och ett folkligt EU-motstånd kommer att leda till sverigedemokratiska framgångar såväl 2009 som 2010.
onsdag 26 november 2008
LO-bas flyr Volvo
Socialdemokraternas förtroenderåd har antagit partiets valsedel till Europaparlamentet. På andra plats har man placerat Olle Ludvigsson. Ludvigsson är kanske mest känd som IF Metalls ordförande i Göteborg och fackordförande på Volvo, men vid sidan av sitt fackliga uppdrag har han de senaste 20 åren suttit som ledamot i AB Volvos styrelse. Han är alltså i allra högsta grad ansvarig för Volvos utveckling de senaste decennierna. Det är inte förvånande att Olle villigt erkänner att han alltid varit en förespråkare av den Europeiska Unionen, och att han därför gladeligen tackar ja till EP-nomineringen. Tacka tusan för det. Fackpampen visar sitt rätta ansikte. Han lämnar arbetskamraterna på Volvo i sticket och drar till Bryssel om ett halvår.
tisdag 25 november 2008
"Staten måste köpa Volvo PV"
Staten måste köpa Volvo PV. Det menar rektorn för Handelshögskolan i Göteborg, Rolf Wolff i en debattartikel i Dagens Industri. Wolff understryker att den industriella kompetens som riskerar att gå förlorad om Volvo Personvagnar och Saab Automobile försvinner aldrig kan återskapas.
Extraordinära tider kräver extraordinära lösningar, hävdar rektorn för Handelshögskolan. I USA och Tyskland ställer regeringarna upp för den inhemska fordonsindustrin. I Sverige tiger regeringen still. I stället för att reaktivt hantera varslen bör svenska staten ta tillbaka Volvo PV till Sverige och säkerställa dess och Sveriges industriella framtid, skriver Wolff.
Som göteborgare och sverigedemokrat drar man givetvis en parallell till varvskrisen som slog hårt mot vår stad. Mycket av den kompetens som byggdes upp genom generationer gick då förlorad på grund av socialdemokraternas usla hantering av krisen. Man kan bara hoppas att den borgerliga regeringen inte upprepar detta misstag, utan agerar utan ideologiska skygglappar i ett läge då mer än vi anar står på spel.
Extraordinära tider kräver extraordinära lösningar, hävdar rektorn för Handelshögskolan. I USA och Tyskland ställer regeringarna upp för den inhemska fordonsindustrin. I Sverige tiger regeringen still. I stället för att reaktivt hantera varslen bör svenska staten ta tillbaka Volvo PV till Sverige och säkerställa dess och Sveriges industriella framtid, skriver Wolff.
Som göteborgare och sverigedemokrat drar man givetvis en parallell till varvskrisen som slog hårt mot vår stad. Mycket av den kompetens som byggdes upp genom generationer gick då förlorad på grund av socialdemokraternas usla hantering av krisen. Man kan bara hoppas att den borgerliga regeringen inte upprepar detta misstag, utan agerar utan ideologiska skygglappar i ett läge då mer än vi anar står på spel.
tisdag 11 november 2008
Carnegie nationaliseras
Investmentbanken Carnegie har inte bara misskött sina affärer och därmed förbrukat sitt förtroende. Banken har också brutit mot lagen genom att låna ut enorma summor pengar till en enda kund. Carnegie har dessutom undlåtit att underrätta Finansinspektionen om detta. Även detta är ett lagbrott. Nu nationaliseras banken då Riksgäldskontoret tar över såväl ägande som verksamhet. Det är viktigt att den svenska staten står stark i sådana här tider. Riksgälden och Finansinspektionen är två svenska statliga förvaltningsmyndigheter som lyder under Finansdepartementet. Riksgälden är statens centrala finansförvaltning och Finansinspektionen ansvarar för den tillsyn, regelgivning och tillståndsprövning som rör finansiella marknader och finansiella företag. Det är viktigt att i synnerhet Finansinspektionen ser över sin verksamhet så att den i framtiden kan se till att reglerna efterföljs. Detta var inte första gången som Carnegie ignorerade lagen. Hur kommer det sig att en bank får fortsätta sin verksamhet trots att den uppredade gånger grovt brutit mot reglerna? Nu måste svenska staten se till att systemfel åtgärdas, och att systemet som sådant utvärderas.
fredag 31 oktober 2008
Allmännytta före egennytta enligt Borg
I ett skarpt uttalande angriper finansminister Borg bankerna för att prioritera de interna bonussystemen i stället för att sänka boräntan:
–Jag tycker att allmänheten bör kontakta sina banker och fråga dem hur de ser på detta. Är miljonbonusar det viktigaste eller är det viktigare att man får ned boräntan. Enskilda personers miljoninkomster kan inte hindra finansiell stabilitet. Det är viktigt att vi alla håller koll på boräntorna och ser till att det här kommer på plats, för det är för allmänhetens nytta.
Finansministern lyfter ett varningens finger riktat mot bankledningarna.
–Det är dags nu att göra upp räkningen med den excess av ansvarslöshet som vi har sett. Jag tänker särskilt på Carnegie. Där måste vi se till att det är ägarna och inte skattebetalarna som får ta ansvaret. Vi kommer att vara tydliga med en signal där. De banker som inte kan hantera det här och de ägare som inte tar sitt ansvar, de hamnar hos Stefan Ingves och Bo Lundgren. Det är det ställe där bankdirektörer inte vill vara. Där sitter man i ett skruvstäd och det är det sätt vi har för avsikt att hantera de banker som hamnar i kris. Och då är det viktigt att påpeka att klockan nu tickar, det är dags att aktieägarna tar det ansvar de ska i det här företaget och skapar den stabilitet som är nödvändig. Det kommer vi noga att följa.
Som sverigedemokrat är det skönt att höra en finansminister som tar ställning för allmännyttan och mot den egennyttiga girighetskultur som utvecklats av svenska banker och kreditinstitut. Om Anders Borg och moderaterna även i fortsättningen tar folkets parti underlättar det givetvis för Sverigedemokraterna att samverka med en borgerlig regering efter valet 2010.
–Jag tycker att allmänheten bör kontakta sina banker och fråga dem hur de ser på detta. Är miljonbonusar det viktigaste eller är det viktigare att man får ned boräntan. Enskilda personers miljoninkomster kan inte hindra finansiell stabilitet. Det är viktigt att vi alla håller koll på boräntorna och ser till att det här kommer på plats, för det är för allmänhetens nytta.
Finansministern lyfter ett varningens finger riktat mot bankledningarna.
–Det är dags nu att göra upp räkningen med den excess av ansvarslöshet som vi har sett. Jag tänker särskilt på Carnegie. Där måste vi se till att det är ägarna och inte skattebetalarna som får ta ansvaret. Vi kommer att vara tydliga med en signal där. De banker som inte kan hantera det här och de ägare som inte tar sitt ansvar, de hamnar hos Stefan Ingves och Bo Lundgren. Det är det ställe där bankdirektörer inte vill vara. Där sitter man i ett skruvstäd och det är det sätt vi har för avsikt att hantera de banker som hamnar i kris. Och då är det viktigt att påpeka att klockan nu tickar, det är dags att aktieägarna tar det ansvar de ska i det här företaget och skapar den stabilitet som är nödvändig. Det kommer vi noga att följa.
Som sverigedemokrat är det skönt att höra en finansminister som tar ställning för allmännyttan och mot den egennyttiga girighetskultur som utvecklats av svenska banker och kreditinstitut. Om Anders Borg och moderaterna även i fortsättningen tar folkets parti underlättar det givetvis för Sverigedemokraterna att samverka med en borgerlig regering efter valet 2010.
tisdag 21 oktober 2008
Staten tar befälet över kapitalet
De som minns Sveriges förra borgerliga regering minns också bank-, finans- och fastighetskrisen i början av 1990-talet. Den dåvarande krisen grundlades redan i slutet av 1980-talet då bland annat kreditmarknadsregleringarna avskaffades. Banker som lånat ut pengar till finansbolag som i sin tur lånat ut till fastighetsbolag drabbades av en rekyl när fastighetsbolag ställde in sina betalningar. Både finansbolag och banker drogs med i fallet och en så kallad bankakut skapades för att hantera krisen. Sverigedemokraterna, som då var ett relativt nybildat parti, drog slutsatsen att bankväsendet borde nationaliseras. Ett resultat av krisen blev också att Nordbanken - numera Nordea - köptes ut av staten.
Just nu genomlider Sverige ännu en finanskris, denna gång som en följd av en global dominoeffekt. Vi ser hur många amerikanska och europeiska banker förstatligas för att katastrofen på finansmarknaden inte ska förvärras. Hemma i Sverige föreslår regeringen en plan för att säkerställa stabiliteten i det finansiella systemet. Delar av detta förslag är givetvis välkomna, som tex stopp för vidlyftiga bonusar och fallskärmar. Staten ges också rätt att i vissa situationer gå in som ägare i systemviktiga institut genom tvångsinlösen av aktier.
Ur ett sverigedemokratiskt perspektiv är det riktigt och viktigt att staten nu tar befälet och agerar handlingskraftigt. Att nationalisera bankväsendet behöver inte vara nödvändigt, men finansmarknaden måste i framtiden styras och regleras på ett mycket tydligare sätt, annars är risken stor att vi har en bank- och finanskris över oss igen om en sisådär femton år.
Just nu genomlider Sverige ännu en finanskris, denna gång som en följd av en global dominoeffekt. Vi ser hur många amerikanska och europeiska banker förstatligas för att katastrofen på finansmarknaden inte ska förvärras. Hemma i Sverige föreslår regeringen en plan för att säkerställa stabiliteten i det finansiella systemet. Delar av detta förslag är givetvis välkomna, som tex stopp för vidlyftiga bonusar och fallskärmar. Staten ges också rätt att i vissa situationer gå in som ägare i systemviktiga institut genom tvångsinlösen av aktier.
Ur ett sverigedemokratiskt perspektiv är det riktigt och viktigt att staten nu tar befälet och agerar handlingskraftigt. Att nationalisera bankväsendet behöver inte vara nödvändigt, men finansmarknaden måste i framtiden styras och regleras på ett mycket tydligare sätt, annars är risken stor att vi har en bank- och finanskris över oss igen om en sisådär femton år.
tisdag 14 oktober 2008
Nationell samling för Göteborg
Två kvällar på rad har det debatterats krispolitik i tv. Regeringen och oppositionen möttes igår, och idag fortsatte ordkriget mellan Reinfeldt och Sahlin. En stor del av debatten har handlat om varslen på Volvo och vilken framtid som väntar de arbetare och tjänstemän som blir arbetslösa. En göteborgare med nationalistisk grundsyn ställer sig givetvis flera frågor.
1) Vad har det inneburit för Volvo att ha en utländsk ägare?
2) Skulle utvecklingen av Volvo sett annorlunda ut om företaget förblivit svenskt?
3) Vilka slutsatser kan vi dra av detta?
Vidare så undrar man om "våra" politiker drar några invandringspolitiska konsekvenser av varslen. Fortsätter de förespråka en "generös" invandring till Göteborg (och hela Sverige) när tusentals göteborgare (och andra svenskar) riskerar att förlora sitt arbete? Om ja, har de funderat på vad de nyanlända ska arbeta med?
Göteborg, och hela Sverige, behöver i dagsläget nationell samling i stället för partipolitiskt käbbel. När läget är så allvarligt som det är nu är det hög tid att bortse från höger och vänster och inse att det är dags att se till Sverige och svenskarnas bästa.
1) Vad har det inneburit för Volvo att ha en utländsk ägare?
2) Skulle utvecklingen av Volvo sett annorlunda ut om företaget förblivit svenskt?
3) Vilka slutsatser kan vi dra av detta?
Vidare så undrar man om "våra" politiker drar några invandringspolitiska konsekvenser av varslen. Fortsätter de förespråka en "generös" invandring till Göteborg (och hela Sverige) när tusentals göteborgare (och andra svenskar) riskerar att förlora sitt arbete? Om ja, har de funderat på vad de nyanlända ska arbeta med?
Göteborg, och hela Sverige, behöver i dagsläget nationell samling i stället för partipolitiskt käbbel. När läget är så allvarligt som det är nu är det hög tid att bortse från höger och vänster och inse att det är dags att se till Sverige och svenskarnas bästa.
lördag 4 oktober 2008
Pagrotsky med flera mot partilinjen
Flera s-märkta riksdagsmän har meddelat att de inte kommer att rösta för Lissabonfördraget när frågan kommer upp i kammaren. Därmed gör de något så ovanligt som att gå emot partilinjen. En av dem är Leif Pagrotsky från Göteborg. Hans i allra högsta grad rimliga motivering är att han först vill veta hur den svenska arbetsrätten påverkas. Därför vill han vänta till dess att den så kallade Lavaldomen har fallit, och det gör den ett par veckor efter riksdagens omröstning. Sverigedemokraternas linje, dvs försvaret av den svenska arbetsrätten, ser nu alltså ut att få stöd av enskilda socialdemokratiska riksdagsledamöter.
tisdag 30 september 2008
Ulvskog i fårakläder
Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog har sedan en tid även haft uppdraget som valberedare med uppgiften att hitta s-kandidater till EUP-valet i juni nästa år. Som bloggen redan rapporterat misslyckades hon med att värva de två göteborgska fd s-ministrarna Leif Pagrotsky och Jan Eliasson som toppnamn. När det misslyckades tog hon kontakt med Mona Sahlin och förelog sig själv. Sahlin har accepterat Ulvskogs kandidatur i hopp om att hon som fd EU-motståndare ska matcha Junilistans nya affischnamn, den avhoppade socialdemokraten Sören Wibe. Socialdemokraternas primära mål är att partiet ska lyckas bättre än 2004 då partiet fick 25% av rösterna. Bloggen lyfter dock ett varningens finger för denna ulv i fårakläder. Hon vill uppfattas som en stark EU-kritiker här hemma i Sverige, men på plats i Bryssel måste hon rätta sig efter den europasocialistiska partipiskan.
onsdag 24 september 2008
Pagrotsky och Eliasson tackar nej till EUP
Socialdemokraterna söker förgäves efter ett göteborgskt toppnamn till sin lista inför valet till Europaparlamentet. Varken Leif Pagrotsky eller Jan Eliasson vill nämligen ställa upp. Detta öppnar dörrar för Sverigedemokraterna under förutsättning att en eller flera kandidater från Sd Göteborg placeras centralt på den kommande valsedeln. En av Sd Göteborgs strategier inför valet är att vinna över EU-kritiska väljare från socialdemokraterna, något som blir betydligt lättare efter att de två före detta ministrarna från Kålltorp i Göteborg avböjt att kandidera i valet som är om knappt nio månader.
söndag 14 september 2008
Nationell solidaritet!
Efter fackpamparnas beslut att satsa på svartjobbande illegala invandrare har det inkommit starka reaktioner till Sverigedemokraterna i Göteborg. Många LO- och TCO-medlemmar ifrågasätter med rätta varför deras avgifter ska gå till ett "Center för papperslösa". Svenska arbetare och tjänstemän väcker också frågan om bildandet av ett nytt svenskt fackförbund. I Storbritannien var många trötta på de gamla fackföreningarnas svaga engegameng för brittiska arbetare, och 2005 bildades Solidarity - The Union for British Workers. Solidarity ansluter anställda från alla yrkesgrupper och har vuxit snabbt på kort tid. Fackförbundets generalsekreterare Patrick Harrington uteslöts ur sitt gamla fack på grund av sitt politiska engegemang. Detta är något som många Sverigedemokrater tydligt känner igen. Kanske är tiden mogen för svenska arbetande män och kvinnor att ta samma steg som våra brittiska kamrater.
www.solidaritytradeunion.com
www.solidaritytradeunion.com
lördag 13 september 2008
Papperstigrar för papperslösa
Att riksdagspartierna öppnat gränserna för invandrare som vi inte kan ta hand om är fantastiskt ansvarslöst. Att skrupellösa arbetsgivare utnyttjar de papperslösa invandrarna är givetvis högst osympatiskt. Att LO och TCO nu öppnar ett nytt center för svartjobbare är bara en logisk fortsättning.
Det är intressant att se med vilken energi LO och TCO nu engagerar sig för att åtgärda detta symptom. I stället borde fackföreningarna söka källan till detta lönepressande samhällsproblem. Med andra ord borde de ifrågasätta den sedan årtionden förda invandringspolitiken, en politik som både staten och kapitalet står bakom.
LO och TCO är inget annat än papperstigrar som inte på något sätt tar strid för de svenska arbetarnas och tjänstemännens intressen. I stället angriper man på ett symptom som vi aldrig blir av med om vi inte tar itu med källan till problemet.
Det är intressant att se med vilken energi LO och TCO nu engagerar sig för att åtgärda detta symptom. I stället borde fackföreningarna söka källan till detta lönepressande samhällsproblem. Med andra ord borde de ifrågasätta den sedan årtionden förda invandringspolitiken, en politik som både staten och kapitalet står bakom.
LO och TCO är inget annat än papperstigrar som inte på något sätt tar strid för de svenska arbetarnas och tjänstemännens intressen. I stället angriper man på ett symptom som vi aldrig blir av med om vi inte tar itu med källan till problemet.
söndag 31 augusti 2008
Ryssland och realismen
I studiet av internationella relationer brukar man tala om olika perspektiv som styr synen på relationer stater emellan. Enligt realismen har stater en inbyggd strävan efter makt som gör att de kommer i konflikt med varandra för eller senare. Hur konflikten ser ut beror på omständigheterna, men ytterst avgörs maktkampen av den militära styrkan i krig. Enligt den realistiska världsbilden accepterar inte staten någon högre auktoritet än sig själv och andra stater ska avskräckas från anfall genom egen militär styrka.
Den senaste händelseutvecklingen i Kaukasus visar att realismens sätt att se på världen inte är främmande. Det är bara för oss att inse att Ryssland liksom många andra stater i världen har geopolitiska ambitioner. Sveriges problem är att vi har stormakten Ryssland till granne, och frågan är vad det kan få för konsekvenser för Sverige.
- Vad händer om Ryssland motiverar ett militärt ingripande i någon av de baltiska staterna med motiveringen att skydda etniska ryssar där?
- Vilka konflikter kan den planerade gasledningen i Östersjön leda till?
- Hur påverkar de amerikanska robotbaserna i Polen kapprustningen i vårt närområde?
- Hur ser militariseringen av Barentsregionen ut?
Frågorna är många, men verkar inte ställas av Sveriges regering. Regeringen frågar sig helt enkelt inte vilka våra säkerhetsbehov är, utan avvaktar och ser hur mycket pengar som möjligen blir över till vårt försvar när övriga offentliga kostnader är täckta. Moderaterna har övergett sin gamla försvarspolitik till förmån för nedrustning och ensidig fokusering på insatser i Afrika och Asien, och därför är Sverige i starkt behov av en politisk kraft i riksdagen som vill försvara vårt land på hemmaplan. Kort sagt: Sverige behöver en realistisk försvarspolitik.
Den senaste händelseutvecklingen i Kaukasus visar att realismens sätt att se på världen inte är främmande. Det är bara för oss att inse att Ryssland liksom många andra stater i världen har geopolitiska ambitioner. Sveriges problem är att vi har stormakten Ryssland till granne, och frågan är vad det kan få för konsekvenser för Sverige.
- Vad händer om Ryssland motiverar ett militärt ingripande i någon av de baltiska staterna med motiveringen att skydda etniska ryssar där?
- Vilka konflikter kan den planerade gasledningen i Östersjön leda till?
- Hur påverkar de amerikanska robotbaserna i Polen kapprustningen i vårt närområde?
- Hur ser militariseringen av Barentsregionen ut?
Frågorna är många, men verkar inte ställas av Sveriges regering. Regeringen frågar sig helt enkelt inte vilka våra säkerhetsbehov är, utan avvaktar och ser hur mycket pengar som möjligen blir över till vårt försvar när övriga offentliga kostnader är täckta. Moderaterna har övergett sin gamla försvarspolitik till förmån för nedrustning och ensidig fokusering på insatser i Afrika och Asien, och därför är Sverige i starkt behov av en politisk kraft i riksdagen som vill försvara vårt land på hemmaplan. Kort sagt: Sverige behöver en realistisk försvarspolitik.
lördag 9 augusti 2008
Kina och internationalismen
Så är då de Olympiska sommarspelen igång, och som alltid är detta en internationell fest i dess rätta mening. Under varje OS-invigning marscherar ungdomar från hela världen in på OS-arenan under respektive nationsflagga. Det är detta som är sann internationalism. Politik och idrott hör ihop, och som ett brev på posten kommer protester av mer eller mindre våldsamt slag från Kinas geografiskt och kulturellt mer perifera provinser som de autonoma republikerna Tibet och Xinjiang. Man kan förstå att det buddistiska Tibet och det muslimska Xinjiang känner sig kvävda av den ateistiska regimen. Kina har ju som bekant transformerat sitt ekonomiska system från kommunism till kapitalism, men dessa två ideologier upplevs som lika gudlösa oavsett vilken religion man bekänner sig till. Problemet för stora delar av befolkningen i Tibet och Xinjiang är att de inte känner någon kulturell samhörighet med Kina oavsett vilken ekonomisk lära som är på modet. Dessa autonoma provinser eftersträvar nationell frihet. Därför kan det vara på sin plats att påminna om vad förra seklets mest betydelsefulla kines sade. I ett av sina tal ställde sig Mao frågan om en internationalist samtidigt kan vara patriot. Hans svar var att den som är internationalist också måste vara patriot, och omvänt att den som slåss för det egna folkets frihet också måste stödja andra nationers frihetskamp.
Socialdemokrater blir Sverigedemokrater
En före detta socialdemokratisk representant i Köpenhamns rådhus har nu lämnat socialdemokratin för att ansluta sig till Dansk Folkeparti. Den före detta socialdemokraten motiverar sitt beslut med att Dansk Folkeparti övertagit socialdemokraternas roll som det parti som bäst slår vakt om allmänhetens rättigheter. Att byta parti är ett logsikt beslut som även många svenska socialdemokrater gör. I Göteborg har Sverigedemokraterna fått flera nya medlemmar som lämnat socialdemokratin bakom sig. Dessa människor upplever att Mona Sahlin kapat banden till många värderingar som den gamla socialdemokratin stod för. I stället ser man Sverigedemokraterna som den sanna förvaltaren av folkhemstanken och den svenska modellen.
måndag 21 juli 2008
FRA och fruntimmersveckan
Då var vi inne i fruntimmersveckan, och vad kunde vara mer passande än att det är sex folkpartistiska fruntimmer som gör bort sig med ett gemensamt utspel om FRA? De sex liberala damerna kräver att det måste finnas brottsmisstanke för signalspaning. Problemet är dock att teknisk signalspaning (TES) först och främst riktas mot andra staters militära signalkällor såsom radar-, navigerings- och vapensystem, och att Sverige inte kan rikta brottsmisstanke mot andra stater. Ska signalspaning mot vapensystem som kan riktas mot Sverige inte vara tillåtet eftersom brottsmisstanke saknas?
De sex liberala riksdagskvinnorna är antingen fruktansvärt okunniga, eller så vill de helt enkelt stympa den svenska underrättelsetjänsten. Svensk underrättelsetjänst är en viktig byggsten i Sveriges försvars- och säkerhetspolitik, och för en nationalist är landets säkerhetspolitik av avgörande betydelse eftersom den intimt hänger samman med försvaret av den nationella friheten. För en liberal däremot har nationen inget värde, och därför behöver den heller inte försvaras. Det närmaste vi kan komma orsaken till den här pinsamma historien är nog ändå en kombination av dumhet och illvilja eftersom nationen inte existerar i liberalens sinnevärd. Där finns bara plats för individen.
Vad gäller FRA:s kommunikationsspaning (KOS) så riktas den även mot civil telefoni och datakommunikation. När frågan kommer på tal om vilka grupper som FRA kan tänkas spana mot går regeringens företrädare som katten runt het gröt. Ingen vågar nämna det faktum att radikala islamister bor och verkar i Sverige. Enligt Säpo genomgår den unge muslim som är redo att begå terroristbrott i islams namn en ideologisk process där han först blir radikal, därefter fundamentalist, sedan extremist och slutligen terrorist. Givetvis måste rikets säkerhet gå före individens integritet när vi vill få bukt med detta problem.
Hur ser det då ut med hotet mot den personliga integriteten? Ja, enligt Jan Eric Larsson som är professor i informationsteknologi vid Lunds Tekniska högskola så utgör FRA ”ett försumbart litet extra hot mot min personliga integritet”. Larsson påpekar också att i motsats till företag, hackerligor och grannens barn så står faktiskt FRA under myndighetsbevakning. ”Problemet för FRA är kanske mest att man enligt svensk modell vill vara öppen och ärlig”, menar Larsson.
En inte alltför djärv gissning är att USA och Ryssland redan övervakar svensk internettrafik. Ska vår underrättelsetjänst då inte har rätt att göra det? Vad svarar Birgitta Ohlsson och hennes fem väninnor?
De sex liberala riksdagskvinnorna är antingen fruktansvärt okunniga, eller så vill de helt enkelt stympa den svenska underrättelsetjänsten. Svensk underrättelsetjänst är en viktig byggsten i Sveriges försvars- och säkerhetspolitik, och för en nationalist är landets säkerhetspolitik av avgörande betydelse eftersom den intimt hänger samman med försvaret av den nationella friheten. För en liberal däremot har nationen inget värde, och därför behöver den heller inte försvaras. Det närmaste vi kan komma orsaken till den här pinsamma historien är nog ändå en kombination av dumhet och illvilja eftersom nationen inte existerar i liberalens sinnevärd. Där finns bara plats för individen.
Vad gäller FRA:s kommunikationsspaning (KOS) så riktas den även mot civil telefoni och datakommunikation. När frågan kommer på tal om vilka grupper som FRA kan tänkas spana mot går regeringens företrädare som katten runt het gröt. Ingen vågar nämna det faktum att radikala islamister bor och verkar i Sverige. Enligt Säpo genomgår den unge muslim som är redo att begå terroristbrott i islams namn en ideologisk process där han först blir radikal, därefter fundamentalist, sedan extremist och slutligen terrorist. Givetvis måste rikets säkerhet gå före individens integritet när vi vill få bukt med detta problem.
Hur ser det då ut med hotet mot den personliga integriteten? Ja, enligt Jan Eric Larsson som är professor i informationsteknologi vid Lunds Tekniska högskola så utgör FRA ”ett försumbart litet extra hot mot min personliga integritet”. Larsson påpekar också att i motsats till företag, hackerligor och grannens barn så står faktiskt FRA under myndighetsbevakning. ”Problemet för FRA är kanske mest att man enligt svensk modell vill vara öppen och ärlig”, menar Larsson.
En inte alltför djärv gissning är att USA och Ryssland redan övervakar svensk internettrafik. Ska vår underrättelsetjänst då inte har rätt att göra det? Vad svarar Birgitta Ohlsson och hennes fem väninnor?
fredag 11 juli 2008
Göteborg - Munkfors tur och retur
I SVT:s dokumentärserie ”Josefsson” följer den göteborgske journalisten Janne Josefsson upp flera av sina gamla reportage. I det första programmet av sju reser Josefsson tillbaka till Munkfors där han 1994 följde raggarkungen Sune som engagerade sig för invandrarpojken Ivan från Slovenien. Historien i sig är intressant och visar att den som betraktas som rasist till syvende och sist är den som har störst hjärta. Sune är av den åsikten att ska man utvisas ska det ske omedelbart och inte efter fem år i landet. Han reagerar på den svenska invandringspolitiken som silar mygg och sväljer kameler. När Sunes åsikter om invandringspolitiken kommer på tal beskriver Ivans pappa Sune som en ”svensk man som bryr sig om sitt land”.
Vid återkomsten till värmländska Munkfors upptäcker Josefsson att samhället har förändrats. Munkfors är som ett Sverige i miniatyr. Polisstationen har numera bara öppet ett par timmar i veckan, men ingen polis finns på plats ens då. Som en följd av detta har handlarna i Munkfors bildat ett medborgargarde som patrullerar på orten varje natt. Det företag som länge dominerat i Munkfors är Uddeholm som producerat stål för leverans över hela världen. Nu har bruket med anor sedan 1600-talet bytt ägare, och den nya ledningen talar inte ens svenska. Företagskulturen påminner om de missförhållanden som rådde på den svenska arbetsmarknaden för hundra år sedan då den svenske arbetaren fick stå med mössan i hand. Skillnaden mot då är att dagens fackbasar inte vågar reagera när arbetare avskedas godtyckligt.
Det är klart att det hänger ihop. Globaliseringen skapar ägare som inte känner något ansvar för bygden och dess folk, och arbetslösheten kommer som ett brev på posten när de svenska arbetarna inte producerar lika billigt stål som låglöneländerna. De stora folkomflyttningarna skapar stora grupper i utanförskap som måste försörjas av dem som fortfarande har jobb och betalar skatt. Nedrustning av välfärd, ordningsmakt och försvar blir följden. De som motsätter sig denna samhällsutveckling och väljer att arbeta för ett bättre Sverige riskerar att uteslutas ur sitt fackförbund. Fackförbunden prioriterar att ”hålla rent” från Sverigedemokrater i stället för att slå vakt om medlemmarnas intressen.
I valet 1994 fick Sverigedemokraterna knappt 14 000 röster. 2006 var resultatet mer än tio gånger så stort, och vore det val idag skulle partiet ta sig in i Riksdagen. Att allt fler människor väljer Sverigedemokraterna är ett resultat av att svenska regeringar, såväl borgerliga som socialdemokratiska, misskött Sverige. Värmlänningen Tage Erlander skulle vända sig i sin grav om han såg i vilket skick Munkfors och Sverige är idag.
Vid återkomsten till värmländska Munkfors upptäcker Josefsson att samhället har förändrats. Munkfors är som ett Sverige i miniatyr. Polisstationen har numera bara öppet ett par timmar i veckan, men ingen polis finns på plats ens då. Som en följd av detta har handlarna i Munkfors bildat ett medborgargarde som patrullerar på orten varje natt. Det företag som länge dominerat i Munkfors är Uddeholm som producerat stål för leverans över hela världen. Nu har bruket med anor sedan 1600-talet bytt ägare, och den nya ledningen talar inte ens svenska. Företagskulturen påminner om de missförhållanden som rådde på den svenska arbetsmarknaden för hundra år sedan då den svenske arbetaren fick stå med mössan i hand. Skillnaden mot då är att dagens fackbasar inte vågar reagera när arbetare avskedas godtyckligt.
Det är klart att det hänger ihop. Globaliseringen skapar ägare som inte känner något ansvar för bygden och dess folk, och arbetslösheten kommer som ett brev på posten när de svenska arbetarna inte producerar lika billigt stål som låglöneländerna. De stora folkomflyttningarna skapar stora grupper i utanförskap som måste försörjas av dem som fortfarande har jobb och betalar skatt. Nedrustning av välfärd, ordningsmakt och försvar blir följden. De som motsätter sig denna samhällsutveckling och väljer att arbeta för ett bättre Sverige riskerar att uteslutas ur sitt fackförbund. Fackförbunden prioriterar att ”hålla rent” från Sverigedemokrater i stället för att slå vakt om medlemmarnas intressen.
I valet 1994 fick Sverigedemokraterna knappt 14 000 röster. 2006 var resultatet mer än tio gånger så stort, och vore det val idag skulle partiet ta sig in i Riksdagen. Att allt fler människor väljer Sverigedemokraterna är ett resultat av att svenska regeringar, såväl borgerliga som socialdemokratiska, misskött Sverige. Värmlänningen Tage Erlander skulle vända sig i sin grav om han såg i vilket skick Munkfors och Sverige är idag.
onsdag 25 juni 2008
14,4 % av unga LO-medlemmar väljer Sd
Den senaste veckan har Sd hamnat kring 4-procentsspärren i både Sifos och Synnovates mätningar. Sifos senaste siffror visar att Sverigedemokraterna har ett stöd på 14,4% hos LO-medlemmar mellan 18-29 år. I tisdagens DN uttalar sig Marie Demker som är verksam som professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet om dessa siffror. Hon beskriver denna grupp som "välfärdssamhällets förlorare". Vi Sverigedemokrater anser att hela svenska folket har varit välfärdssamhällets förlorare de senaste 20 åren, men att det unga LO-kollektivet som nu är Sverigedemokraternas stöttepelare också är en mycket viktig stöttepelare för det välfärdssamhälle som ännu finns kvar. Utan hårt arbetande unga människor i Kommunal och Metall skulle välfärden vara svagare i Göteborg och Sverige.
Ett ideologiskt budgetförslag
Sverigedemokraterna lade i vår sitt andra budgetförslag i Göteborgs kommunfullmäktige. Budgetförslaget innhåller konkreta förslag inom kommunens alla områden men är också ett starkt ideologiskt dokument. Bloggen citerar från budgetförslaget:
Demokratisk nationalism
Som nationalister utgår Sverigedemokraterna från idén om folket som en social och demokratisk kraft. Det svenska folket är ett kollektiv med en gemensam historia, ett gemensamt språk och en gemensam värdegrund. Denna samhörighet är en förutsättning för demokratin, och det är därför ingen tillfällighet att det demokratiska systemet växte fram inom ramen för nationalstaten. För att en demokrati ska fungera måste människor kunna kommunicera med varandra och dela vissa grundläggande värderingar. Den nationella värdegrunden är avgörande för att det demokratiska samhället ska fungera. Samtidigt är vi av den åsikten att det är det svenska folket som ska ha makten över sin vardag och framtid. Vi motsätter oss en centralisering av makten oavsett om den är ekonomisk eller politisk. Vår politiska vision är en svensk demokratisk nationalstat. På internationell nivå vill vi se en värld av fria, fredliga och samverkande nationer. En förutsättning för detta är att alla världens folk garanteras sin nationella frihet. För oss nationalister innebär detta såväl politisk, ekonomisk som kulturell frihet, dvs. självbestämmande, självförsörjning och självförverkligande. Den demokratiska nationalismen står för en hållbar samhällsmodell i en tid då globaliseringen gör vår värld allt mer sårbar.
Nationell solidaritet
Det mångkulturella samhället är inget hållbart samhälle, vare sig ekonomiskt eller socialt. Invandringen kostar göteborgarna enorma resurser varje år, vilket innebär mindre anslag till vård, omsorg, utbildning och infrastruktur. Samtidigt hotar segregationen den naturliga sociala gemenskapen i samhället. När människor inte känner samhörighet med varandra minskar viljan att bidra till den gemensamma välfärden. Sverigedemokraterna vill återskapa det svenska folkhemmet, och en förutsättning för det är att vi starkt begränsar invandringen samtidigt som de invandrare som kommit hit anpassar sig till det svenska samhället och dess normer och värderingar. Vi sverigedemokrater sätter den nationella solidariteten först utan att för den sakens skull glömma våra medmänniskor i andra delar av världen. Vår solidaritet med andra folk innebär att vi i första hand hjälper dem i deras närområden.
Demokratisk nationalism
Som nationalister utgår Sverigedemokraterna från idén om folket som en social och demokratisk kraft. Det svenska folket är ett kollektiv med en gemensam historia, ett gemensamt språk och en gemensam värdegrund. Denna samhörighet är en förutsättning för demokratin, och det är därför ingen tillfällighet att det demokratiska systemet växte fram inom ramen för nationalstaten. För att en demokrati ska fungera måste människor kunna kommunicera med varandra och dela vissa grundläggande värderingar. Den nationella värdegrunden är avgörande för att det demokratiska samhället ska fungera. Samtidigt är vi av den åsikten att det är det svenska folket som ska ha makten över sin vardag och framtid. Vi motsätter oss en centralisering av makten oavsett om den är ekonomisk eller politisk. Vår politiska vision är en svensk demokratisk nationalstat. På internationell nivå vill vi se en värld av fria, fredliga och samverkande nationer. En förutsättning för detta är att alla världens folk garanteras sin nationella frihet. För oss nationalister innebär detta såväl politisk, ekonomisk som kulturell frihet, dvs. självbestämmande, självförsörjning och självförverkligande. Den demokratiska nationalismen står för en hållbar samhällsmodell i en tid då globaliseringen gör vår värld allt mer sårbar.
Nationell solidaritet
Det mångkulturella samhället är inget hållbart samhälle, vare sig ekonomiskt eller socialt. Invandringen kostar göteborgarna enorma resurser varje år, vilket innebär mindre anslag till vård, omsorg, utbildning och infrastruktur. Samtidigt hotar segregationen den naturliga sociala gemenskapen i samhället. När människor inte känner samhörighet med varandra minskar viljan att bidra till den gemensamma välfärden. Sverigedemokraterna vill återskapa det svenska folkhemmet, och en förutsättning för det är att vi starkt begränsar invandringen samtidigt som de invandrare som kommit hit anpassar sig till det svenska samhället och dess normer och värderingar. Vi sverigedemokrater sätter den nationella solidariteten först utan att för den sakens skull glömma våra medmänniskor i andra delar av världen. Vår solidaritet med andra folk innebär att vi i första hand hjälper dem i deras närområden.
lördag 31 maj 2008
Tema ideologi: Liberalismens problem
Efter bloggens ideologiska resa till tre av våra grannländer är vi så tillbaka i Sverige. Nedanstående artikel är skriven av Mattias Karlsson (sd) och har tidigare publicerats på SD-kurirens nätupplaga.
Liberalism bygger varken nationer eller välfärdsstater
Efter en lång tids tystnad och synbar inaktivitet har integrationsministern, Nyamko Sabuni, tagit bladet ifrån munnen och lanserat en treårig dialog och "kunskapssammanställning" kring hur den gemensamma värdegrunden och samhörigheten skall kunna upprätthållas i ett mångkulturellt samhälle.
Initiativet kan säkert uppfattas som positivt av många värdekonservativa och invandringskritiska väljare, vilket självklart också är ett av dess huvudsakliga syften. Sabunis pressmeddelande i frågan andas, en för etablissemanget sällsynt förståelse, för att ett samhälle måste vila på en gemensam värdegrund och kräver ett visst mått av samhörighet medborgarna emellan för att kunna bestå och att invandringen ifrån kulturellt avlägsna länder utgör en påfrestning på denna samhörighet.
Skrapar man lite på ytan finner man dock flera anledningar till att inta en kritisk hållning:
1. Disintegrationen av det svenska samhället har redan gått så långt att läget är akut. Det som behövs är skarpa förslag och kraftfulla åtgärder, inte 3 år av flummig och till intet förpliktigande dialog. Dessutom undrar man ju med vem dialogen skall föras och vad den är tänkt att leda till? Finns det någon vid sidan av fundamentalistiska invandrargrupper och extremister som inte tycker att demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter är väsentligt och bra och är det någon som tror att de sistnämnda grupperna kommer att ändra sitt synsätt för att Sabuni för en dialog med dem?
2. Att Folkpartiet och Sabuni äntligen insett att samhörighet är nödvändigt är som sagt bra. Mindre bra är att de utgår ifrån en felaktig verklighetsanalys och att deras ideologiska skygglappar hindrar dem ifrån att se att djupgående och beständig samhörighet endast kan komma ifrån en gemensam identitet. Sabuni tänker sig att den framtida samhörigheten skall vila uteslutande på en gemensam uppslutning kring demokrati och mänskliga rättigheter. Hon vill på detta sätt förena samhörighet och mångkulturalism och talar om "samhörighet oavsett vilken kultur eller tro vi bekänner oss till". All historisk erfarenhet och merparten av all modern forskning (Se tex Huntington, Alesina och Putnam) visar dock att detta inte är möjligt. Samhörighet kan inte skapas ovanifrån och vila endast på en uppsättning politiska idéer, oavsett hur vackra dessa än må vara. Nationer och samhällen kan inte drivas som ett politisk parti. De är mer komplexa än så.
Samhörighet, solidaritet och värdegrund utgår ifrån identiteten och denna skapas i sin tur genom att en grupp människor anser sig ingå i samma komplicerade väv av en upplevd gemensam historia, ett gemensamt språk, gemensamma seder och bruk, gemensamma traditioner och en gemensam moral, som ofta är starkt påverkad av en tidigare eller nuvarande gemensam religion.
Då liberalismen vägrar att inse dessa samband är den precis lika oförmögen och ovillig som socialismen när det gäller att upprätthålla och bygga nationer. På ett sätt är den till och med värre än socialismen, då den inte är förmögen eller särdeles villig att bygga några gemenskaper överhuvudtaget och därmed utgör ett direkt hot emot den solidariska svenska välfärdsstaten.
Nationalismen och värdekonservatismen är de enda åsiktsriktningarna som kan slå vakt om bägge dessa nödvändiga storheter på demokratisk grund. Sabunis initiativ kan därför aldrig bli någonting annat än ytlig populism och ett slag i luften.
Liberalism bygger varken nationer eller välfärdsstater
Efter en lång tids tystnad och synbar inaktivitet har integrationsministern, Nyamko Sabuni, tagit bladet ifrån munnen och lanserat en treårig dialog och "kunskapssammanställning" kring hur den gemensamma värdegrunden och samhörigheten skall kunna upprätthållas i ett mångkulturellt samhälle.
Initiativet kan säkert uppfattas som positivt av många värdekonservativa och invandringskritiska väljare, vilket självklart också är ett av dess huvudsakliga syften. Sabunis pressmeddelande i frågan andas, en för etablissemanget sällsynt förståelse, för att ett samhälle måste vila på en gemensam värdegrund och kräver ett visst mått av samhörighet medborgarna emellan för att kunna bestå och att invandringen ifrån kulturellt avlägsna länder utgör en påfrestning på denna samhörighet.
Skrapar man lite på ytan finner man dock flera anledningar till att inta en kritisk hållning:
1. Disintegrationen av det svenska samhället har redan gått så långt att läget är akut. Det som behövs är skarpa förslag och kraftfulla åtgärder, inte 3 år av flummig och till intet förpliktigande dialog. Dessutom undrar man ju med vem dialogen skall föras och vad den är tänkt att leda till? Finns det någon vid sidan av fundamentalistiska invandrargrupper och extremister som inte tycker att demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter är väsentligt och bra och är det någon som tror att de sistnämnda grupperna kommer att ändra sitt synsätt för att Sabuni för en dialog med dem?
2. Att Folkpartiet och Sabuni äntligen insett att samhörighet är nödvändigt är som sagt bra. Mindre bra är att de utgår ifrån en felaktig verklighetsanalys och att deras ideologiska skygglappar hindrar dem ifrån att se att djupgående och beständig samhörighet endast kan komma ifrån en gemensam identitet. Sabuni tänker sig att den framtida samhörigheten skall vila uteslutande på en gemensam uppslutning kring demokrati och mänskliga rättigheter. Hon vill på detta sätt förena samhörighet och mångkulturalism och talar om "samhörighet oavsett vilken kultur eller tro vi bekänner oss till". All historisk erfarenhet och merparten av all modern forskning (Se tex Huntington, Alesina och Putnam) visar dock att detta inte är möjligt. Samhörighet kan inte skapas ovanifrån och vila endast på en uppsättning politiska idéer, oavsett hur vackra dessa än må vara. Nationer och samhällen kan inte drivas som ett politisk parti. De är mer komplexa än så.
Samhörighet, solidaritet och värdegrund utgår ifrån identiteten och denna skapas i sin tur genom att en grupp människor anser sig ingå i samma komplicerade väv av en upplevd gemensam historia, ett gemensamt språk, gemensamma seder och bruk, gemensamma traditioner och en gemensam moral, som ofta är starkt påverkad av en tidigare eller nuvarande gemensam religion.
Då liberalismen vägrar att inse dessa samband är den precis lika oförmögen och ovillig som socialismen när det gäller att upprätthålla och bygga nationer. På ett sätt är den till och med värre än socialismen, då den inte är förmögen eller särdeles villig att bygga några gemenskaper överhuvudtaget och därmed utgör ett direkt hot emot den solidariska svenska välfärdsstaten.
Nationalismen och värdekonservatismen är de enda åsiktsriktningarna som kan slå vakt om bägge dessa nödvändiga storheter på demokratisk grund. Sabunis initiativ kan därför aldrig bli någonting annat än ytlig populism och ett slag i luften.
Tema ideologi: "Sozial geht nur national"
Vi fortsätter söderut till Tyskland. Tysk politisk nationalism har sedan andra världskrigets slut haft det Tredje riket som referens. Bara fyra år efter den tyska kapitulationen 1945 gjordes försök att skapa ett nytt nationalsocialistiskt parti. Före detta medlemmar av NSDAP skapade Socialistiska Rikspartiet (SRP). Partiet som av naturliga skäl hade stora ideologiska likheter med NSDAP nådde 11% i delstatsvalet i Niedersachsen 1951 men förbjöds året efter.
Det skulle dröja tolv år innan nästa allvarliga försök till nationalistisk partibildning gjordes. 1964 grundades Nationaldemokratische Partei Deutschlands (NPD). Partiet lyckades ta sig in i sju delstatsparlament och man var inte långt ifrån att nå Förbundsdagen. 1969 fick man 4,3% av rösterna, men det räckte inte pga av den tyska 5%-spärren. Efter 35 års kräftgång lyckades partiet ta plats i Sachsens delstatsparlament 2004 med 9,2% av väljarnas stöd, och två år senare i Mecklenburg-Vorpommern med 7,3% av rösterna.
NPD står för en vänsterinriktad ekonomisk politik och använder gärna anti-kapitalistiska slagord i sin propaganda, i synnerhet på de stora 1:a maj-manifestationer som partiet brukar anordna. På så sätt har man lyckats locka många väljare i fd DDR, tyskar som drabbats av arbetslöshet och social misär efter Tysklands återförening. Partiets vårkampanj "Sozial geht nur national" visar att partiet tar de sociala frågorna på allra största allvar:
"Von sozialer Marktwirtschaft ist hierzulande nichts mehr übrig geblieben. Wir erleben den Kapitalismus pur. In der BRD wird abgezockt, was das Zeug hält: Vom Staat, von Managern, von Politikern, von Vorständen der Krankenkassen und Versicherungen. Das Volk blutet, und das Kapital kassiert!"
Partiets ideologi är väl utvecklad och partiprogrammet följer en logisk tanke:
1. Statens grundval är folket
2. Vårt folks grundval är den tyska familjen
3. All statsmakt utgår från folket
4. Ekonomin måste tjäna folket
5. Den rumsorienterade folkhushållningen
6. Valuta, skatter och finanser
7. Socialpolitik som nationell solidaritet
8. Tyskland måste åter bli tyskt
9. Tysk suveränitet och folkens Europa
10. Tyskland inom dess historiskt framväxta gränser
11. Ett folk utan historia har ingen framtid
12. Naturen är livets grundval
13. Bildningsväsendet och konsten är delar av folkkulturen
14. Reformering av rättssystemet
15. Försvarspolitiken måste ha en nationell grundval
NPD är utom alla tvivel ett nationalistiskt parti. Man måste också betrakta partiet som ett socialradikalt alternativ till vänster om SPD. Partiets trovärdighetsproblem är kopplat till dess syn på Tysklands historia under det förra seklet, och därmed upplevs NPD både som revanschistiskt och demokratiskt tvivelaktigt.
Det skulle dröja tolv år innan nästa allvarliga försök till nationalistisk partibildning gjordes. 1964 grundades Nationaldemokratische Partei Deutschlands (NPD). Partiet lyckades ta sig in i sju delstatsparlament och man var inte långt ifrån att nå Förbundsdagen. 1969 fick man 4,3% av rösterna, men det räckte inte pga av den tyska 5%-spärren. Efter 35 års kräftgång lyckades partiet ta plats i Sachsens delstatsparlament 2004 med 9,2% av väljarnas stöd, och två år senare i Mecklenburg-Vorpommern med 7,3% av rösterna.
NPD står för en vänsterinriktad ekonomisk politik och använder gärna anti-kapitalistiska slagord i sin propaganda, i synnerhet på de stora 1:a maj-manifestationer som partiet brukar anordna. På så sätt har man lyckats locka många väljare i fd DDR, tyskar som drabbats av arbetslöshet och social misär efter Tysklands återförening. Partiets vårkampanj "Sozial geht nur national" visar att partiet tar de sociala frågorna på allra största allvar:
"Von sozialer Marktwirtschaft ist hierzulande nichts mehr übrig geblieben. Wir erleben den Kapitalismus pur. In der BRD wird abgezockt, was das Zeug hält: Vom Staat, von Managern, von Politikern, von Vorständen der Krankenkassen und Versicherungen. Das Volk blutet, und das Kapital kassiert!"
Partiets ideologi är väl utvecklad och partiprogrammet följer en logisk tanke:
1. Statens grundval är folket
2. Vårt folks grundval är den tyska familjen
3. All statsmakt utgår från folket
4. Ekonomin måste tjäna folket
5. Den rumsorienterade folkhushållningen
6. Valuta, skatter och finanser
7. Socialpolitik som nationell solidaritet
8. Tyskland måste åter bli tyskt
9. Tysk suveränitet och folkens Europa
10. Tyskland inom dess historiskt framväxta gränser
11. Ett folk utan historia har ingen framtid
12. Naturen är livets grundval
13. Bildningsväsendet och konsten är delar av folkkulturen
14. Reformering av rättssystemet
15. Försvarspolitiken måste ha en nationell grundval
NPD är utom alla tvivel ett nationalistiskt parti. Man måste också betrakta partiet som ett socialradikalt alternativ till vänster om SPD. Partiets trovärdighetsproblem är kopplat till dess syn på Tysklands historia under det förra seklet, och därmed upplevs NPD både som revanschistiskt och demokratiskt tvivelaktigt.
torsdag 29 maj 2008
Tema ideologi: ”Dit land, dit valg”
Turen går vidare till Danmark. Dansk Folkeparti är det parti som Sverigedemokraterna tydligast orienterat sig mot. Var partiet står i invandringsfrågan känner de flesta till, men var står partiet i övrigt? Bloggen har studerat partiets politik på fyra områden (ekonomisk politik, socialpolitik, kulturpolitik och utrikespolitik) för att komma partiets ideologi på spåren. Vi börjar med den ekonomiska politiken.
Dansk Folkeparti vill att Danmark självt har kontroll över den ekonomiska politiken, såväl penningpolitik som finanspolitik. Detta är en grundläggande nationalistisk ståndpunkt.
”Dansk Folkeparti mener, at det er en afgørende forudsætning for Danmarks eksistens som selvstændig nation, at samtlige disse politikområder besluttes af danske politikere og Nationalbanken. Det er hovedårsagen til, at Dansk Folkeparti har afvist - og fortsat vil afvise - Danmarks deltagelse i den fælles europæiske mønt, Euro’en. Dropper vi Kronen, flytter vi den økonomiske magt over Danmark over på udenlandske politikeres og embedsmænds hænder”
Socialpolitiskt ser partiet en naturlig koppling mellan den nationella identiteten och viljan till socialt ansvarstagande. Partiet vill överbrygga de ekonomiska klyftorna i samhället, och ser de kulturella klyftorna som ett hinder i denna strävan. Partiet visar en tydlig socialnationalistisk profil.
”Dansk Folkeparti ønsker at bibeholde et velfærdssamfund, hvor de sociale ydelser tildeles som behovsrelaterede ydelser såvel som rettighedsbaserede generelle ydelser, der tilfalder hele befolkningen. Forudsætningen for, at den danske velfærdsmodel også i årene fremover vil nyde den nødvendige opbakning i befolkningen, er, at der i samfundet er den nødvendige solidaritet og sammenhængskraft. Et uhomogent samfund vil aldrig være i stand til at opretholde en velfærdsmodel, hvor anseelige beløb omfordeles mellem forskellige befolkningsgrupper”
I förra artikeln nämnde vi det norska Senterpartiets ställningstagande för nationellt bärande institutioner. Även Dansk Folkeparti understryker familjens, folkkyrkans och monarkins betydelse, vilket indikerar att man är ett nationalkonservativt parti på kulturpolitikens område. I sitt kulturpolitiska program uttrycker man också en tydlig nationalism:
”Dansk Folkeparti er tilhænger af et kulturelt samarbejde med andre lande, men vi er modstandere af at give kulturer, der bygger på helt andre værdinormer end vore, indflydelse i Danmark. Den livsform, vi har valgt i Danmark, er enestående. Den er betinget af vores kultur, og den kan i et så lille land som vort ikke overleve, hvis vi tillader masseindvandring af fremmede religioner og fremmede kulturer. Et multikulturelt samfund er et samfund uden indre sammenhæng og sammenhold, og derfor er denne verdens multikulturelle samfund præget af mangel på solidaritet og ofte tillige af åben konflikt. Der er intet grundlag for at antage, at Danmark kan undgå at komme til at dele skæbne med andre multikulturelle samfund, hvis vi lader fremmede kulturer få afgørende indflydelse.”
När man studerar partiets försvars- och utrikespolitik måste man ha i åtanke att Danmark, liksom Norge, är ett av NATO:s ursprungliga medlemsländer. Båda har varit med sedan Atlantpakten bildades 1949, alltså i snart 60 år, det vill säga nästan lika länge som landet varit medlem i FN (1945). Denna historia påverkar givetvis alla danska (och norska) partier. Dansk Folkeparti vill att Danmark upprätthåller sin frihet och självständighet genom deltagande i NATO och FN. Skrivningen ”Internationalt militært samarbejde udgør et vigtigt element for Danmarks sikkerhed, og i forhold til vore internationale forpligtelser – såvel i NATO som i FN” gör det möjligt för Dansk Folkeparti att ställa upp på att dansk trupp skickas till fjärran infernon som Irak. På ett mer ideologisk plan tar partiet avstånd från globaliseringen och i sann nordisk tradition står man upp för den internationella solidariteten.
Dansk Folkeparti är att betrakta som ett nationalistiskt parti med starka sociala värderingar och en kulturkonservativ profil, och därmed ett parti som står Sverigedemokraterna mycket nära.
Innan vi åker vidare vill bloggen avsluta denna studie med ett citat från partiets utrikespolitiska program:
”Dansk udenrigspolitik vigtigste målsætning er at sikre Danmarks selvstændighed. Danmark har gennem hele sin tusindårige historie været et frit og selvstændigt land. Kun i fem år, fra 1940-45, har hele Danmark været besat af en fjendtlig magt”
Den europeiska stormakt som besatte danskt territorium mellan åren 1940-45 var Tyskland. Det Tredje Riket är den epok (1933-45) som dessvärre präglat tysk nationalism i modern tid. Nästa stopp på vår ideologiska resa är Danmarks granne i söder.
Dansk Folkeparti vill att Danmark självt har kontroll över den ekonomiska politiken, såväl penningpolitik som finanspolitik. Detta är en grundläggande nationalistisk ståndpunkt.
”Dansk Folkeparti mener, at det er en afgørende forudsætning for Danmarks eksistens som selvstændig nation, at samtlige disse politikområder besluttes af danske politikere og Nationalbanken. Det er hovedårsagen til, at Dansk Folkeparti har afvist - og fortsat vil afvise - Danmarks deltagelse i den fælles europæiske mønt, Euro’en. Dropper vi Kronen, flytter vi den økonomiske magt over Danmark over på udenlandske politikeres og embedsmænds hænder”
Socialpolitiskt ser partiet en naturlig koppling mellan den nationella identiteten och viljan till socialt ansvarstagande. Partiet vill överbrygga de ekonomiska klyftorna i samhället, och ser de kulturella klyftorna som ett hinder i denna strävan. Partiet visar en tydlig socialnationalistisk profil.
”Dansk Folkeparti ønsker at bibeholde et velfærdssamfund, hvor de sociale ydelser tildeles som behovsrelaterede ydelser såvel som rettighedsbaserede generelle ydelser, der tilfalder hele befolkningen. Forudsætningen for, at den danske velfærdsmodel også i årene fremover vil nyde den nødvendige opbakning i befolkningen, er, at der i samfundet er den nødvendige solidaritet og sammenhængskraft. Et uhomogent samfund vil aldrig være i stand til at opretholde en velfærdsmodel, hvor anseelige beløb omfordeles mellem forskellige befolkningsgrupper”
I förra artikeln nämnde vi det norska Senterpartiets ställningstagande för nationellt bärande institutioner. Även Dansk Folkeparti understryker familjens, folkkyrkans och monarkins betydelse, vilket indikerar att man är ett nationalkonservativt parti på kulturpolitikens område. I sitt kulturpolitiska program uttrycker man också en tydlig nationalism:
”Dansk Folkeparti er tilhænger af et kulturelt samarbejde med andre lande, men vi er modstandere af at give kulturer, der bygger på helt andre værdinormer end vore, indflydelse i Danmark. Den livsform, vi har valgt i Danmark, er enestående. Den er betinget af vores kultur, og den kan i et så lille land som vort ikke overleve, hvis vi tillader masseindvandring af fremmede religioner og fremmede kulturer. Et multikulturelt samfund er et samfund uden indre sammenhæng og sammenhold, og derfor er denne verdens multikulturelle samfund præget af mangel på solidaritet og ofte tillige af åben konflikt. Der er intet grundlag for at antage, at Danmark kan undgå at komme til at dele skæbne med andre multikulturelle samfund, hvis vi lader fremmede kulturer få afgørende indflydelse.”
När man studerar partiets försvars- och utrikespolitik måste man ha i åtanke att Danmark, liksom Norge, är ett av NATO:s ursprungliga medlemsländer. Båda har varit med sedan Atlantpakten bildades 1949, alltså i snart 60 år, det vill säga nästan lika länge som landet varit medlem i FN (1945). Denna historia påverkar givetvis alla danska (och norska) partier. Dansk Folkeparti vill att Danmark upprätthåller sin frihet och självständighet genom deltagande i NATO och FN. Skrivningen ”Internationalt militært samarbejde udgør et vigtigt element for Danmarks sikkerhed, og i forhold til vore internationale forpligtelser – såvel i NATO som i FN” gör det möjligt för Dansk Folkeparti att ställa upp på att dansk trupp skickas till fjärran infernon som Irak. På ett mer ideologisk plan tar partiet avstånd från globaliseringen och i sann nordisk tradition står man upp för den internationella solidariteten.
Dansk Folkeparti är att betrakta som ett nationalistiskt parti med starka sociala värderingar och en kulturkonservativ profil, och därmed ett parti som står Sverigedemokraterna mycket nära.
Innan vi åker vidare vill bloggen avsluta denna studie med ett citat från partiets utrikespolitiska program:
”Dansk udenrigspolitik vigtigste målsætning er at sikre Danmarks selvstændighed. Danmark har gennem hele sin tusindårige historie været et frit og selvstændigt land. Kun i fem år, fra 1940-45, har hele Danmark været besat af en fjendtlig magt”
Den europeiska stormakt som besatte danskt territorium mellan åren 1940-45 var Tyskland. Det Tredje Riket är den epok (1933-45) som dessvärre präglat tysk nationalism i modern tid. Nästa stopp på vår ideologiska resa är Danmarks granne i söder.
onsdag 28 maj 2008
Tema ideologi: "Vi vil noe med Norge"
Det första stoppet på bloggens ideologiska resa är Norge. Det norska parti som starkast tagit strid för nationalstaten och den sociala kraft som ryms inom detta begrepp är Senterpartiet. Senterpartiet var ledande i den politiska kampen för att hålla Norge utanför EU. Man lyckades tack vare ett tydligt ideologiskt ställningstagande för ”nasjonal råderett”. Centerpartiet i Sverige valde en ängslig, tveksam och otydlig väg inför folkomröstningen. De svenska och norska broderpartierna har därefter gått skiljda ideologiska vägar. Centerpartiet har blivit ett liberalt och kulturradikalt parti med socio-ekonomiska ställningstaganden ofta långt till höger. Den norska Senterrörelsen har slagit vakt om sitt kulturkonservativa arv samtidigt som man positionerat sig till vänster om Arbeiderpartiet i ekonomipolitiska frågor.
Ideologin är viktig för Senterpartiet även när man som nu sitter i regeringsställning. Partiets viktigaste ideologiska drag är följande (på norska):
- sterk vekt på folkestyre og deltakelse fra den enkelte
- vern om naturgrunnlag og miljø
- nasjonal råderett over naturressursene
- kulturelt rotfeste og et opplevelsesrikt oppvekstmiljø
- desentralisering av eiendomsrett, bosetting, makt og kapital
- likeverdige levekår uavhengig av hvor en er bosatt og hvilken gruppe en tilhører
- trygghet for liv, helse og eiendom
- vekt på måtehold og ikke-materielle verdier
- internasjonal solidaritet
Intressant är att Senterpartiet förespråkar en kontrollerad och begränsad invandring. Man ser alltså ingen motsättning mellan internationell solidaritet och en ansvarsfull invandringspolitik.
Senterpartiet ser också kampen för nationalstaten som en del av en kulturkamp:
”Sentraliseringen har skapt en stadig mer selvbevisst urban elite som framhever en bestemt type byliv og livsstil som det framtidsrettede, nært knyttet til bestemte typer stillinger og næringer. Dette i motsetning til distriktslivet og næringer i distriktet som gjerne blir framstilt som noe som hører fortiden til, eller i beste fall noe eksotisk og dermed politisk uforpliktende. Med den styrke disse holdninger etter hvert har fått i dominerende miljøer, er det på høy tid at også disse kreftene blir utfordret på hva de vil med Norge. Den konflikten mellom by og land som blir forsøkt etablert av disse miljøene, avviser Senterpartiet. Senterpartiet ser derimot disse holdningene som en del av en større kulturell kamp, der det er nasjonalstaten og de verdier som ligger til grunn for denne, som blir satt under press. Det er ikke bare distriktene, men selve ideen om et nasjonalt fellesskap som blir det egentlige problemet innenfor en slik virkelighetsoppfatning. Både ideen om at vi har ansvar for hverandre og de institusjoner som i praksis skal oppebære denne ideen, blir systematisk utfordret og forsøkt svekket. Individualisme, modernisering, oppdeling og privatisering er den nye tids orden. Felleskapsløsninger blir framstilt som foreldet tankegods. Å opprettholde et nasjonalt fellesskap, langt mindre etablere nye fellesskapsløsninger, er et fraværende tema i dominerende miljø. Å forsvare velfungerende løsninger blir framstilt som nostalgi.”
Det går en rågång mellan de norska senteridéerna och liberalismen. De kan uttryckas i motsatspar som Norge vs Oslo, folket vs eliten och på ett djupare plan moder jord vs mammon. I det norska politiska magasinet Ny Tid uttrycker man denna kamp som "Nasjonal vs global". Denna skiljelinje blir enligt Ny Tid allt viktigare, och den följer inte den traditionella höger-vänster-skalan i politiken. Några av de frågeställningar som Ny Tid tar upp är (på norska):
■ Full nasjonal suverenitet vs sterkere globale organisasjoner: Må nasjonalstatene oppgi litt av sin suverenitet for å oppnå velfungerende globale organisasjoner, og er dette en forutsetning for klimaavtaler, fattigdomsreduksjon, stabilitet og mindre fare for kriser, krig og terror? Det kan finnes mange mellomløsninger mellom nasjonalstatene og det å lage en verdensregjering.
■ Nasjonal selvbestemmelse vs. humanitære intervensjoner: Kan det være riktig for verdenssamfunnet å intervenere i en stat, og i så fall: Hvor grove må statlige overgrep mot egen befolkning være? hvorfor har ikke FN og verdenssamfunnet klart å gjøre mer overfor Darfur og Burma?
■ Assimilasjon vs. inkludering: Er det slik at ytre høyre og venstre fløy har funnet hverandre i redselen for utenlandsk arbeidskraft? Er det immigrantene som skal integrere seg i den nasjonale kulturen, eller er det mer nasjonalstatene som bør inkluderes i den globale felleskulturen?
■ Alenegang vs. samarbeid: Står fattige land sterkest når alle forhandler sammen (multilateralt), som i WTO, eller når for eksempel Botswana forhandler alene mot USA (bilateralt)?
■ Handel vs. arbeiderrettigheter: Er etisk handel og frivillig samfunnsansvar løsningen, eller fungerer det mot sin hensikt? Er WTO eller FN det beste organet for å håndheve arbeidernes rettigheter?
Var vi hittar Senterpartiet är självklart. Det norska senterfolket står upp för självständighet och nationellt ägande, och de slår vakt om statskyrkan och ett starkt folkförsvar. De är också ledande i kampen för en sund, norsk och landsbygdsförankrad kultur. Senterpartiet har idag mycket mer gemensamt med Sverigedemokraterna än med Maud Olofssons parti. De svenska centerpartisterna vill profilera sig som mönsterliberaler och tar därmed helt och hållet avstånd från sitt ideologiska arv. Detta öppnar dörrar för Sverigedemokraterna som Maud inte kanske hade räknat med.
Ideologin är viktig för Senterpartiet även när man som nu sitter i regeringsställning. Partiets viktigaste ideologiska drag är följande (på norska):
- sterk vekt på folkestyre og deltakelse fra den enkelte
- vern om naturgrunnlag og miljø
- nasjonal råderett over naturressursene
- kulturelt rotfeste og et opplevelsesrikt oppvekstmiljø
- desentralisering av eiendomsrett, bosetting, makt og kapital
- likeverdige levekår uavhengig av hvor en er bosatt og hvilken gruppe en tilhører
- trygghet for liv, helse og eiendom
- vekt på måtehold og ikke-materielle verdier
- internasjonal solidaritet
Intressant är att Senterpartiet förespråkar en kontrollerad och begränsad invandring. Man ser alltså ingen motsättning mellan internationell solidaritet och en ansvarsfull invandringspolitik.
Senterpartiet ser också kampen för nationalstaten som en del av en kulturkamp:
”Sentraliseringen har skapt en stadig mer selvbevisst urban elite som framhever en bestemt type byliv og livsstil som det framtidsrettede, nært knyttet til bestemte typer stillinger og næringer. Dette i motsetning til distriktslivet og næringer i distriktet som gjerne blir framstilt som noe som hører fortiden til, eller i beste fall noe eksotisk og dermed politisk uforpliktende. Med den styrke disse holdninger etter hvert har fått i dominerende miljøer, er det på høy tid at også disse kreftene blir utfordret på hva de vil med Norge. Den konflikten mellom by og land som blir forsøkt etablert av disse miljøene, avviser Senterpartiet. Senterpartiet ser derimot disse holdningene som en del av en større kulturell kamp, der det er nasjonalstaten og de verdier som ligger til grunn for denne, som blir satt under press. Det er ikke bare distriktene, men selve ideen om et nasjonalt fellesskap som blir det egentlige problemet innenfor en slik virkelighetsoppfatning. Både ideen om at vi har ansvar for hverandre og de institusjoner som i praksis skal oppebære denne ideen, blir systematisk utfordret og forsøkt svekket. Individualisme, modernisering, oppdeling og privatisering er den nye tids orden. Felleskapsløsninger blir framstilt som foreldet tankegods. Å opprettholde et nasjonalt fellesskap, langt mindre etablere nye fellesskapsløsninger, er et fraværende tema i dominerende miljø. Å forsvare velfungerende løsninger blir framstilt som nostalgi.”
Det går en rågång mellan de norska senteridéerna och liberalismen. De kan uttryckas i motsatspar som Norge vs Oslo, folket vs eliten och på ett djupare plan moder jord vs mammon. I det norska politiska magasinet Ny Tid uttrycker man denna kamp som "Nasjonal vs global". Denna skiljelinje blir enligt Ny Tid allt viktigare, och den följer inte den traditionella höger-vänster-skalan i politiken. Några av de frågeställningar som Ny Tid tar upp är (på norska):
■ Full nasjonal suverenitet vs sterkere globale organisasjoner: Må nasjonalstatene oppgi litt av sin suverenitet for å oppnå velfungerende globale organisasjoner, og er dette en forutsetning for klimaavtaler, fattigdomsreduksjon, stabilitet og mindre fare for kriser, krig og terror? Det kan finnes mange mellomløsninger mellom nasjonalstatene og det å lage en verdensregjering.
■ Nasjonal selvbestemmelse vs. humanitære intervensjoner: Kan det være riktig for verdenssamfunnet å intervenere i en stat, og i så fall: Hvor grove må statlige overgrep mot egen befolkning være? hvorfor har ikke FN og verdenssamfunnet klart å gjøre mer overfor Darfur og Burma?
■ Assimilasjon vs. inkludering: Er det slik at ytre høyre og venstre fløy har funnet hverandre i redselen for utenlandsk arbeidskraft? Er det immigrantene som skal integrere seg i den nasjonale kulturen, eller er det mer nasjonalstatene som bør inkluderes i den globale felleskulturen?
■ Alenegang vs. samarbeid: Står fattige land sterkest når alle forhandler sammen (multilateralt), som i WTO, eller når for eksempel Botswana forhandler alene mot USA (bilateralt)?
■ Handel vs. arbeiderrettigheter: Er etisk handel og frivillig samfunnsansvar løsningen, eller fungerer det mot sin hensikt? Er WTO eller FN det beste organet for å håndheve arbeidernes rettigheter?
Var vi hittar Senterpartiet är självklart. Det norska senterfolket står upp för självständighet och nationellt ägande, och de slår vakt om statskyrkan och ett starkt folkförsvar. De är också ledande i kampen för en sund, norsk och landsbygdsförankrad kultur. Senterpartiet har idag mycket mer gemensamt med Sverigedemokraterna än med Maud Olofssons parti. De svenska centerpartisterna vill profilera sig som mönsterliberaler och tar därmed helt och hållet avstånd från sitt ideologiska arv. Detta öppnar dörrar för Sverigedemokraterna som Maud inte kanske hade räknat med.
torsdag 1 maj 2008
Tema ideologi: Frihet kräver rättvisa
Idag firas Första Maj över hela världen, så även i Göteborg där socialdemokraterna tågar under parollen "Frihet kräver rättvisa". Denna paroll har socialdemokratin på intet sätt patent på. Även för nationaldemokrater världen över är begrepp som nationell frihet och social rättvisa centrala. Man kan uttrycka det som att "utan nationell demokrati - ingen social demokrati" och "utan social demokrati - ingen nationell demokrati". En livskraftig välfärdsstat/socialstat kan bara byggas på nationalstatens grund. I ett mångkulturellt samhälle där människor inte känner naturlig samhörighet, och inte ens talar samma språk, blir stora välfärdsreformer mycket svåra att genomföra och de sociala framstegen uteblir. Omvänt gäller att ett folk inte är fritt så länge det förtrycks av utländska fogdar eller egna herrar. Historien visar dock att förtryckta folk reser sig och att kampen för nationell frihet och social rättvisa går hand i hand.
Under maj månad ska Folkhemmet Göteborg ge sig ut på en ideologisk resa till några av våra grannländer för att studera hur man ser på demokratin ur ett nationellt och socialt perspektiv. Följ gärna med!
Under maj månad ska Folkhemmet Göteborg ge sig ut på en ideologisk resa till några av våra grannländer för att studera hur man ser på demokratin ur ett nationellt och socialt perspektiv. Följ gärna med!
torsdag 24 april 2008
SD tar strid för löntagarna
I slutet av förra månaden presenterade regeringen tillsammans med miljöpartiet det man kallar "den största reformen av svensk invandringspolitik på flera årtionden". Förslaget handlar om att underlätta för generell arbetskraftsinvandring från länder utanför EU. Sverigedemokraterna har kritiserat förslaget i starka ordalag, och partiordförande Jimmie Åkesson kallar förslaget för ”ännu ett led i regeringens långtgående lönedumpningspolitik”.
Åkesson:
- Regeringens överdrivna utbudspolitik med försämringar i trygghetssystemen tillsammans med den rekordstora massinvandringen, planerna på en omfattande arbetskraftsinvandring och domen i det så kallade Vaxholmsmålet pekar alla i riktning mot lönedumpning, försämrade villkor för svenska löntagare och en försvagning av den svenska modellen.
- Sverige behöver inte generell arbetskraftsinvandring, i synnerhet inte när vi fortfarande har hundratusentals människor som står utan arbete. Vi behöver i första hand kraftfulla och aktiva åtgärder för att ställa om den befintliga arbetskraften utifrån de behov som de strukturella förändringarna för med sig.
Åkesson:
- Regeringens överdrivna utbudspolitik med försämringar i trygghetssystemen tillsammans med den rekordstora massinvandringen, planerna på en omfattande arbetskraftsinvandring och domen i det så kallade Vaxholmsmålet pekar alla i riktning mot lönedumpning, försämrade villkor för svenska löntagare och en försvagning av den svenska modellen.
- Sverige behöver inte generell arbetskraftsinvandring, i synnerhet inte när vi fortfarande har hundratusentals människor som står utan arbete. Vi behöver i första hand kraftfulla och aktiva åtgärder för att ställa om den befintliga arbetskraften utifrån de behov som de strukturella förändringarna för med sig.
tisdag 22 april 2008
Därför har sjuksköterskorna för låg lön
Vårdförbundet kom inte överens med sin motpart Sveriges Kommuner och Landsting och igår var strejken ett faktum. Sverigedemokraterna i Göteborg stöder helhjärtat sjuksköterskornas kamp för en högre lön. De vårdanställda har livsviktiga yrken, och har man dessutom utbildat sig i flera år efter gymnasiet måste det synas i lönekuvertet.
En anledning till att lönerna är mycket lägre här än i grannländer som Danmark och Norge är att kostnaderna för sjukvården är högre i Sverige. Sverige har i årtionden dragit på sig enorma kostnader genom att tillämpa en mycket generös invandringspolitik. Denna generositet går givetvis ut över ekonomin och därmed välfärden och sjukvården och dess anställda, även de duktiga invandrare som kommit till vårt land, anpassat sig väl och som nu arbetar inom vården.
Ett stort problem är de invandringsspecifika kostnader som minskar utrymmet för löneökningar inom vårdsektorn, t ex kostnader för tolkar och anhöriginvandrares låga hälsostatus. Andra kostnader som sticker i ögonen är de vandaliserade ambulanser som attackerats när de ska rädda liv i invandrartäta förorter. Sverigedemokraterna vänder sig också emot att illegala invandrare ska ha rätt till fri sjukvård. Vi är också av den åsikten att de som ställer religiösa, kulturella eller etniskt grundade särkrav får vända sig till annan vårdgivare och själva bekosta sin behandling.
En anledning till att lönerna är mycket lägre här än i grannländer som Danmark och Norge är att kostnaderna för sjukvården är högre i Sverige. Sverige har i årtionden dragit på sig enorma kostnader genom att tillämpa en mycket generös invandringspolitik. Denna generositet går givetvis ut över ekonomin och därmed välfärden och sjukvården och dess anställda, även de duktiga invandrare som kommit till vårt land, anpassat sig väl och som nu arbetar inom vården.
Ett stort problem är de invandringsspecifika kostnader som minskar utrymmet för löneökningar inom vårdsektorn, t ex kostnader för tolkar och anhöriginvandrares låga hälsostatus. Andra kostnader som sticker i ögonen är de vandaliserade ambulanser som attackerats när de ska rädda liv i invandrartäta förorter. Sverigedemokraterna vänder sig också emot att illegala invandrare ska ha rätt till fri sjukvård. Vi är också av den åsikten att de som ställer religiösa, kulturella eller etniskt grundade särkrav får vända sig till annan vårdgivare och själva bekosta sin behandling.
tisdag 15 april 2008
Imperialismen och invandringen
Förvaltnings AB Framtiden är en koncern som ägs helt av Göteborgs Stad. De kommunala bostadsbolagen är koncernens dotterbolag. I styrelsen för koncernen sitter namnkunniga kommunpolitiker som Göran Johansson (s), Helene Odenljung (fp), Anneli Hulthén (s) och Jan Hallberg (m). Nu har det börjat gå upp för dessa förtroendevalda att det är trångbott på sina håll i Göteborg. Styrelsen har därför beslutat att införa en begränsning av antalet boende hos de allmännyttiga bostadsföretagen. Man föreslår t ex att det bara ska få bo fyra personer i en tvårummare. Man vill på så sätt komma åt problemet med överfyllda lägenheter i Göteborgs invandrartäta stadsdelar. Frågan är bara vart de tio som blir över ska ta vägen? Ska de bo på hotell eller ska de bo på gatan?
Detta exempel visar hur långt det har gått. Sossar och borgare tillåter en massinvandring av aldrig skådat slag, men de har aldrig funderat på de sociala konsekvenserna av att tusen och åter tusen människor bosätter sig i svenska städer som redan lider av bostadsbrist. Lägg därtill att en mycket stor majoritet av dem som invandrar varken kan språket eller de kulturella koderna. De allra flesta har också mycket svårt att hitta en försörjning. Idén om att begränsa antalet boende i allmännyttans bostäder kommer från Södertälje, en kommun som tar emot fler irakier än vad hela Nordamerika gör. Det är tydligen så här det fungerar i världen. USA invaderar Irak och irakierna flyttar till Sverige. Sverigedemokraternas starka kritik mot sossarnas och borgarnas massinvandringspolitik måste samtidigt vara en kritik mot supermakten USA som startar krig utan att vilja ta ansvar för konsekvenserna. Fredrik Reinfeldt tiger till. Det är logiskt. Han gillar ju både USA och fri invandring.
Detta exempel visar hur långt det har gått. Sossar och borgare tillåter en massinvandring av aldrig skådat slag, men de har aldrig funderat på de sociala konsekvenserna av att tusen och åter tusen människor bosätter sig i svenska städer som redan lider av bostadsbrist. Lägg därtill att en mycket stor majoritet av dem som invandrar varken kan språket eller de kulturella koderna. De allra flesta har också mycket svårt att hitta en försörjning. Idén om att begränsa antalet boende i allmännyttans bostäder kommer från Södertälje, en kommun som tar emot fler irakier än vad hela Nordamerika gör. Det är tydligen så här det fungerar i världen. USA invaderar Irak och irakierna flyttar till Sverige. Sverigedemokraternas starka kritik mot sossarnas och borgarnas massinvandringspolitik måste samtidigt vara en kritik mot supermakten USA som startar krig utan att vilja ta ansvar för konsekvenserna. Fredrik Reinfeldt tiger till. Det är logiskt. Han gillar ju både USA och fri invandring.
onsdag 2 april 2008
Paggan flörtar med borgarna
Leif Pagrotsky, före detta minister och S-riksdagsman för Göteborg, vill regera med borgarna efter nästa val. Det skriver han i veckans S-krönika i Göteborgsposten. Pagrotsky är rädd för att SD kommer att få en roll som vågmästare i riksdagen och det vill han förhindra med blocköverskridande politik.
”Alla är medvetna om risken att sd i nästa val vinner de få nya väljare de behöver för att komma in i riksdagen. Det vore därför oklokt av övriga partier att alltför hårt binda upp sig för alternativ som kan bädda för vågmästarställning och makt för sd. I stället bör vi hålla dörren öppen för andra alternativ.”
Frågan är då bara vilka borgerliga partier som Paggan vill krypa till sängs med. Han kan väl knappast syfta på ärkefienden moderaterna. Troligen inte heller (fp) som ideligen försöker profilera sig med en tuffare integrationspolitik. Kristdemokraterna är så illa ute att de riskerar att åka ur riksdagen 2010. Kvar återstår då centerpartiet som socialdemokraterna har samarbetat väl med i svensk modern politisk historia. Kruxet är bara att Maud Olofsson totalt stöpt om sitt parti från folkrörelse med starkt socialt patos till regeringens nyliberala fanbärare. Å andra sidan kanske det passar Mona Sahlins högersossar som handen i handsken. Sverigedemokraterna passar det hur som helst. Vi känner våra väljare och vet att ett sådant drag i ett slag kommer att ge oss massor av röster från såväl arbetslösa svenskar som från LO-kollektivet. Vi ses på göteborgsbänken Leif!
”Alla är medvetna om risken att sd i nästa val vinner de få nya väljare de behöver för att komma in i riksdagen. Det vore därför oklokt av övriga partier att alltför hårt binda upp sig för alternativ som kan bädda för vågmästarställning och makt för sd. I stället bör vi hålla dörren öppen för andra alternativ.”
Frågan är då bara vilka borgerliga partier som Paggan vill krypa till sängs med. Han kan väl knappast syfta på ärkefienden moderaterna. Troligen inte heller (fp) som ideligen försöker profilera sig med en tuffare integrationspolitik. Kristdemokraterna är så illa ute att de riskerar att åka ur riksdagen 2010. Kvar återstår då centerpartiet som socialdemokraterna har samarbetat väl med i svensk modern politisk historia. Kruxet är bara att Maud Olofsson totalt stöpt om sitt parti från folkrörelse med starkt socialt patos till regeringens nyliberala fanbärare. Å andra sidan kanske det passar Mona Sahlins högersossar som handen i handsken. Sverigedemokraterna passar det hur som helst. Vi känner våra väljare och vet att ett sådant drag i ett slag kommer att ge oss massor av röster från såväl arbetslösa svenskar som från LO-kollektivet. Vi ses på göteborgsbänken Leif!
tisdag 25 mars 2008
Mauds och Monas girighet
Maud Olofsson har tydligen tre heltidsjobb och vill ha betalt för det. Den första frågan man ställer sig är: När sover kvinnan? 3x8=24 fick man lära sig i skolan, och dygnet har exakt 24 timmar. Det andra som slår en är girigheten. Maud Olofsson har 1 212 000 kronor i årslön för ministersysslorna och 450 000 kronor i årsarvode från centerpartiet. Socialdemokraterna vill inte vara sämre. Mona ska minsann ha en årslön som motsvarar statsministerns och därför fyller partikassan på så att hennes lön kommer upp i blygsamma 1 512 000 kronor per år.
Det tredje och kanske mest tragiska i allt detta är att Maud och Mona tillhör två gamla folkrörelser - landsbygdsrörelsen och arbetarrörelsen - där ekonomisk återhållsamhet för inte så länge sedan var en dygd. Detta ideal är som bortblåst och det är också därför som ett nytt parti knackar på riksdagens port, redo att blåsa liv in den gamla fina svenska folkrörelsetanken.
Det tredje och kanske mest tragiska i allt detta är att Maud och Mona tillhör två gamla folkrörelser - landsbygdsrörelsen och arbetarrörelsen - där ekonomisk återhållsamhet för inte så länge sedan var en dygd. Detta ideal är som bortblåst och det är också därför som ett nytt parti knackar på riksdagens port, redo att blåsa liv in den gamla fina svenska folkrörelsetanken.
måndag 24 mars 2008
Odell slår till igen
Huruvida Mats Odell är kristen fundamentalist eller inte ska vi låta vara osagt. Att han är marknadsfundamentalist står nu dock utom allt tvivel. Kommun- och finansmarknadsministern har tidigare försökt visa sig på styva linan vad gäller utförsäljning av den svenska statens tillgångar. Här har han dock blivit tvungen att hejda sig efter det senaste halvårets börsnedgångar och värdeminskningar. Han vill trots allt inte sälja när det är köpläge. Ideologiskt ser han dock inget hinder i att sälja ut svenska strategiska tillgångar, men en logisk kullerbytta blir det när de intresserade köparna visar sig vara andra stater.
Mats Odells senaste korståg riktar sig mot allmännyttan. De allmännyttiga bostadsbolagen ska inte få bekosta "underhåll på en omotiverat hög nivå och inte heller ådra sig kostnader för till exempel lekplatser eller verksamhet av social karaktär, om dessa inte bidrar till en bättre lönsamhet". Politiker från alla partier höjer sina röster mot förslaget. Det bästa för Sverige vore om Mats Odell avgår som minister och flyttar till någon ö i Engelska kanalen.
Mats Odells senaste korståg riktar sig mot allmännyttan. De allmännyttiga bostadsbolagen ska inte få bekosta "underhåll på en omotiverat hög nivå och inte heller ådra sig kostnader för till exempel lekplatser eller verksamhet av social karaktär, om dessa inte bidrar till en bättre lönsamhet". Politiker från alla partier höjer sina röster mot förslaget. Det bästa för Sverige vore om Mats Odell avgår som minister och flyttar till någon ö i Engelska kanalen.
söndag 23 mars 2008
Johansson vs Sahlin
SOM-institutet vid Göteborgs universitet har nu vetenskapliga belägg för vad de allra flesta göteborgare redan vet, nämligen att kommunstyrelsens ordförande Göran Johansson är betydligt mer populär än sitt parti i rikets andra stad. Tusentals göteborgare som annars inte skulle ha lagt sin röst på (s) gjorde detta just för att socialdemokraterna representeras av Göran Johansson.
Eftersom Göran Johansson meddelat att han tänker avgå innan valet 2010 ställer detta till problem för (s)-distriktet i Göteborg. Socialdemokraterna kommer att förlora många röster, och med tanke på Göran Johanssons tidigare utspel i invandringsdebatten kommer sannolikt en hel del av dessa röster att tillfalla Sverigedemokraterna.
Nollåttan Mona Sahlin är Göran Johanssons raka motsats i socialdemokraternas interna invandringspolitiska debatt. Nu har hon redan bestämt sig för att ha sin valfinal på Götaplatsen och att Göteborg ska bli hennes och partiets skyltfönster. Mona säger att hon vill ”satsa väldigt, väldigt mycket på Göteborg”. Om dessa satsningar betyder att hon vill lansera sina egna idéer i Göteborg kan Sverigedemokraterna räkna med många tusen nya röster i valet till kommunfullmäktige 2010.
Eftersom Göran Johansson meddelat att han tänker avgå innan valet 2010 ställer detta till problem för (s)-distriktet i Göteborg. Socialdemokraterna kommer att förlora många röster, och med tanke på Göran Johanssons tidigare utspel i invandringsdebatten kommer sannolikt en hel del av dessa röster att tillfalla Sverigedemokraterna.
Nollåttan Mona Sahlin är Göran Johanssons raka motsats i socialdemokraternas interna invandringspolitiska debatt. Nu har hon redan bestämt sig för att ha sin valfinal på Götaplatsen och att Göteborg ska bli hennes och partiets skyltfönster. Mona säger att hon vill ”satsa väldigt, väldigt mycket på Göteborg”. Om dessa satsningar betyder att hon vill lansera sina egna idéer i Göteborg kan Sverigedemokraterna räkna med många tusen nya röster i valet till kommunfullmäktige 2010.
torsdag 20 mars 2008
Unga arbetslösa väljer SD
Enligt Sifos marsmätning saknas bara 0,3 procent av rösterna för att Sverigedemokraterna ska ta sig in i Sveriges riksdag. Resultatet 3,7 procent visar att SD är på rätt väg. Starkast stöd har partiet bland de glömda svenskarna. I gruppen arbetslösa väljer 12,6 procent SD, och i gruppen förstagångsväljare får partiet 7,3 procent av väljarsympatierna. 5,9 procent av männen och 5,3 procent av LO-medlemmarna skulle lägga sin röst på partiet om det vore val idag.
onsdag 19 mars 2008
Socialt katastroftillstånd
Numera är det en väletablerad sanning att det råder socialt katastroftillstånd i de (s)-styrda kommunerna Malmö, Göteborg och Södertälje pga av den förda invandringspolitiken. Idag tar Södertälje emot fler flyktingar från Irak än vad hela Nordamerika gör, och detta enligt Mona Sahlin själv. Monas lösning på problemet är dock inte minskad invandring, utan tvångsåtgärder för att försätta andra kommuner i samma sociala katastrofsituation. Socialdemokraterna föreslår utan omsvep att alla kommuner ska tvingas att ta emot invandrare. Mona Sahlin säger också tvärt nej till regeringens mycket försiktiga förslag att villkora anhöriginvandring med krav på bostad och arbete. Den enda oppositionspolitik som socialdemokraterna har att erbjuda är förslag som leder ännu snabbare mot en samhällskollaps.
söndag 16 mars 2008
Välfärdsstaten krackelerar
Efter en och en halv månads intensivt propagandaarbete mot det saudiska moskébygget på Hisingen är Folkhemmet Göteborg tillbaka igen. Kampen mot det mångkulturella samhället (och i det här fallet islams utbredning specifikt) är också en kamp för den svenska välfärden eftersom vi vet vilka enorma resurser dagens invandringspolitik slukar. Vi vet också att många invandrargrupper har inte någon kulturell möjlighet att anpassa sig i Sverige. Detta får givetvis både ekonomiska och sociala följder. Vem inbillar sig att en invandrare som inte känner någon gemenskap med det svenska folket har någon större lust att arbeta och betala skatt för att bidra till den svenska välfärden? Låt oss ta en pizzabagare som exempel. Denne arbetar säkert flitigt men ofta svart. Pengarna som han inte betalar i skatt skickar han hem till släktingar i hemlandet tills dess att släkten får uppehållstillstånd med tillhörande bidrag i det förlovade landet Sverige. Resultatet blir att den svenska välfärdsstaten krackelerar.
torsdag 31 januari 2008
S tappar LO-folk till SD
I förra veckan kunde vi läsa att sekreteraren i LO:s styrelse i Sölvesborg lämnade socialdemokratin för att ansluta sig till den sverigedemokratiska rörelsen. Han blev givetvis utesluten ur LO. Om man som LO-medlem engagerar sig politiskt förväntas man engagera sig i socialdemokraterna. Övriga partisympatier kan accepteras med ett undantag dock - Sverigedemokraterna.
Detta har givetvis sin förklaring. S är fruktansvärt rädda att förlora viktiga röster till SD i valet 2010. För inte så länge sedan visade en undersökning att 5,8% av medlemmarna i IF Metall, Pappers och Grafikerna skulle välja SD om det vore val idag.
Här i Göteborg har kommunstyrelsens ordförande (och fd Metallbasen på SKF) Göran Johannson försökt profilera sig med sverigedemokratiska argument i invandringsfrågor. Detta ökar sakta men säkert stödet för SD i socialdemokraternas traditionella väljargrupper. I valet om två år siktar SD Göteborg på minst fem mandat i kommunfullmäktige, och med tanke på socialdemokraternas tilltagande ängslighet ser det målet fullt realistiskt ut.
Detta har givetvis sin förklaring. S är fruktansvärt rädda att förlora viktiga röster till SD i valet 2010. För inte så länge sedan visade en undersökning att 5,8% av medlemmarna i IF Metall, Pappers och Grafikerna skulle välja SD om det vore val idag.
Här i Göteborg har kommunstyrelsens ordförande (och fd Metallbasen på SKF) Göran Johannson försökt profilera sig med sverigedemokratiska argument i invandringsfrågor. Detta ökar sakta men säkert stödet för SD i socialdemokraternas traditionella väljargrupper. I valet om två år siktar SD Göteborg på minst fem mandat i kommunfullmäktige, och med tanke på socialdemokraternas tilltagande ängslighet ser det målet fullt realistiskt ut.
måndag 21 januari 2008
S bildar nätverk mot SD
Nu trappar socialdemokraterna upp kampen mot folkhemmets förespråkare nummer ett. Flera undersökningar har visat att många av socialdemokraternas kärnväljare övergivit sitt gamla parti för att i nästa val lägga sin röst på Sverigedemokraterna. Detta har skrämt S-ledningen som i lördags kallade hundratals S-märkta politiker till möte för att diskutera hur man skall bemöta SD. Sverigedemokraterna pekar tydligt på det omöjliga i att kombinera massinvandring med ett upprätthållande av välfärden, och detta lockar många lågavlönade och arbetslösa som annars kanske hade valt att lägga sin röst på S.
lördag 19 januari 2008
SD omprövar sin arbetsmarknadspolitik
SD Göteborgs ordförande Mikael Jansson uttryckte innan jul på ett tydligt och bra sätt Sverigedemokraternas ideologiska hållning i den fackliga tidningen Dagens Arbete.
– De finns de som håller klassen före nationen. Vissa vill grunda samhörighet på klass, men vi sverigedemokrater vill grunda samhörighet på nation, förklarade Mikael Jansson.
Medverkade gjorde också Per Björklund som är ordförande i Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitiska utskott. Björklund fick kritik för sin otydlighet. Han har tagit till sig kritiken på ett bra sätt och SD omarbetar nu sin arbetsmarknadspolitik, ett arbete där även partiledare Åkesson är med.
- Regeringens överdrivna utbudspolitik med försämringar i trygghetssystemen tillsammans med den rekordstora massinvandringen, planerna på en omfattande arbetskraftsinvandring och domen i det s.k Vaxholmsmålet pekar alla i riktning mot lönedumpning, försämrade villkor för svenska arbetare och en försvagning av den svenska modellen. Sammantaget gör detta att det kan finnas skäl för oss att ompröva delar av vår arbetsmarknadspolitik, så att balansen mellan arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen kan upprätthållas, säger Jimmie Åkesson.
– De finns de som håller klassen före nationen. Vissa vill grunda samhörighet på klass, men vi sverigedemokrater vill grunda samhörighet på nation, förklarade Mikael Jansson.
Medverkade gjorde också Per Björklund som är ordförande i Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitiska utskott. Björklund fick kritik för sin otydlighet. Han har tagit till sig kritiken på ett bra sätt och SD omarbetar nu sin arbetsmarknadspolitik, ett arbete där även partiledare Åkesson är med.
- Regeringens överdrivna utbudspolitik med försämringar i trygghetssystemen tillsammans med den rekordstora massinvandringen, planerna på en omfattande arbetskraftsinvandring och domen i det s.k Vaxholmsmålet pekar alla i riktning mot lönedumpning, försämrade villkor för svenska arbetare och en försvagning av den svenska modellen. Sammantaget gör detta att det kan finnas skäl för oss att ompröva delar av vår arbetsmarknadspolitik, så att balansen mellan arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen kan upprätthållas, säger Jimmie Åkesson.
torsdag 3 januari 2008
Gott nytt år!
Året började med ett spännande radioinslag för alla oss som är intresserade av folkhemstanken. Sveriges Radio P1 sände på nyårsdagen en lång dokumentär baserad på intervjuer med sverigedemokratiska kärnväljare. I det avslutande studiosamtalet presenterades teorier om varför SD attraherar delar av den svenska arbetarklassen.
Vi på bloggen ser med tillförsikt an detta nya år som vi hoppas blir ett år präglat av en växande kunskap om SD och partiets folkhemstanke.
God fortsättning!
Vi på bloggen ser med tillförsikt an detta nya år som vi hoppas blir ett år präglat av en växande kunskap om SD och partiets folkhemstanke.
God fortsättning!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
