Ryssland och realismen

I studiet av internationella relationer brukar man tala om olika perspektiv som styr synen på relationer stater emellan. Enligt realismen har stater en inbyggd strävan efter makt som gör att de kommer i konflikt med varandra för eller senare. Hur konflikten ser ut beror på omständigheterna, men ytterst avgörs maktkampen av den militära styrkan i krig. Enligt den realistiska världsbilden accepterar inte staten någon högre auktoritet än sig själv och andra stater ska avskräckas från anfall genom egen militär styrka.
Den senaste händelseutvecklingen i Kaukasus visar att realismens sätt att se på världen inte är främmande. Det är bara för oss att inse att Ryssland liksom många andra stater i världen har geopolitiska ambitioner. Sveriges problem är att vi har stormakten Ryssland till granne, och frågan är vad det kan få för konsekvenser för Sverige.

- Vad händer om Ryssland motiverar ett militärt ingripande i någon av de baltiska staterna med motiveringen att skydda etniska ryssar där?
- Vilka konflikter kan den planerade gasledningen i Östersjön leda till?
- Hur påverkar de amerikanska robotbaserna i Polen kapprustningen i vårt närområde?
- Hur ser militariseringen av Barentsregionen ut?

Frågorna är många, men verkar inte ställas av Sveriges regering. Regeringen frågar sig helt enkelt inte vilka våra säkerhetsbehov är, utan avvaktar och ser hur mycket pengar som möjligen blir över till vårt försvar när övriga offentliga kostnader är täckta. Moderaterna har övergett sin gamla försvarspolitik till förmån för nedrustning och ensidig fokusering på insatser i Afrika och Asien, och därför är Sverige i starkt behov av en politisk kraft i riksdagen som vill försvara vårt land på hemmaplan. Kort sagt: Sverige behöver en realistisk försvarspolitik.