I SVT:s dokumentärserie ”Josefsson” följer den göteborgske journalisten Janne Josefsson upp flera av sina gamla reportage. I det första programmet av sju reser Josefsson tillbaka till Munkfors där han 1994 följde raggarkungen Sune som engagerade sig för invandrarpojken Ivan från Slovenien. Historien i sig är intressant och visar att den som betraktas som rasist till syvende och sist är den som har störst hjärta. Sune är av den åsikten att ska man utvisas ska det ske omedelbart och inte efter fem år i landet. Han reagerar på den svenska invandringspolitiken som silar mygg och sväljer kameler. När Sunes åsikter om invandringspolitiken kommer på tal beskriver Ivans pappa Sune som en ”svensk man som bryr sig om sitt land”.
Vid återkomsten till värmländska Munkfors upptäcker Josefsson att samhället har förändrats. Munkfors är som ett Sverige i miniatyr. Polisstationen har numera bara öppet ett par timmar i veckan, men ingen polis finns på plats ens då. Som en följd av detta har handlarna i Munkfors bildat ett medborgargarde som patrullerar på orten varje natt. Det företag som länge dominerat i Munkfors är Uddeholm som producerat stål för leverans över hela världen. Nu har bruket med anor sedan 1600-talet bytt ägare, och den nya ledningen talar inte ens svenska. Företagskulturen påminner om de missförhållanden som rådde på den svenska arbetsmarknaden för hundra år sedan då den svenske arbetaren fick stå med mössan i hand. Skillnaden mot då är att dagens fackbasar inte vågar reagera när arbetare avskedas godtyckligt.
Det är klart att det hänger ihop. Globaliseringen skapar ägare som inte känner något ansvar för bygden och dess folk, och arbetslösheten kommer som ett brev på posten när de svenska arbetarna inte producerar lika billigt stål som låglöneländerna. De stora folkomflyttningarna skapar stora grupper i utanförskap som måste försörjas av dem som fortfarande har jobb och betalar skatt. Nedrustning av välfärd, ordningsmakt och försvar blir följden. De som motsätter sig denna samhällsutveckling och väljer att arbeta för ett bättre Sverige riskerar att uteslutas ur sitt fackförbund. Fackförbunden prioriterar att ”hålla rent” från Sverigedemokrater i stället för att slå vakt om medlemmarnas intressen.
I valet 1994 fick Sverigedemokraterna knappt 14 000 röster. 2006 var resultatet mer än tio gånger så stort, och vore det val idag skulle partiet ta sig in i Riksdagen. Att allt fler människor väljer Sverigedemokraterna är ett resultat av att svenska regeringar, såväl borgerliga som socialdemokratiska, misskött Sverige. Värmlänningen Tage Erlander skulle vända sig i sin grav om han såg i vilket skick Munkfors och Sverige är idag.
fredag 11 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar