Populismen och folkviljan

Under 1800-talet växte det fram två ideologier med folket i fokus. Nationalismen (av latinets natio) lade vikten vid den kulturella betydelsen av begreppet folk, medan populismen (av latinets populus) ville ta tillvara folkets sociala kraft för att utmana den politiska, ekonomiska och kulturella eliten. Populismen kan ses som en bärare av det folkliga/demokratiska men även det småskaliga/decentralistiska tankegods som ofta präglat många folkrörelser. Även demokratin (av grekiskans demos) utgår från folket och betonar dess politiska rättigheter.
Det enda parti i Sverige som förvaltar arvet från alla dessa tre idéer är Sverigedemokraterna som själva beskriver sig som den nya folkrörelsen. Dessvärre har begreppen nationalism och populism använts av de som står längst från folket för att beskriva nationell frihet och folkvilja som något dåligt.
Folkviljan manifesteras tydligast i folkomröstningar. I 1994 års folkomröstning om EU-medlemskapet stod de tre mindre partierna Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet på nej-sidan. Övriga partier var för ett medlemskap trots att S, C och KD kämpade med starka interna motsättningar. Det tyngsta argumentet mot EU var det demokratiska. Mot detta ställde framförallt S, M och FP det ekonomiska argumentet som C och KD försökte mjuka upp med vaga fredsargumentet. Ja-sidan backades upp av såväl LO som SAF.
I folkomröstningen om införandet av euron nio år senare var det samma laguppställningar, men med den skillnaden att Centerpartiet anslöt sig till nej-sidan. Liknande positioner gällde även i folkomröstningen 1980 då C, VPK och KDS representerade linje tre som ville ha en snar avveckling av kärnkraften. S och FP samsades under linje tvås banér och moderaterna drev linje ett. S, M och FP tog stark hänsyn till industrins behov av elkraft och fick liksom i de senare folkomröstningarna facket och näringslivet med sig.
Sammantaget kan man se att partier som SD, MP, V och i viss mån C ofta ställt sig mot det politiska och ekonomiska etablissemanget i Sverige. Detta har även gällt på lokal nivå, t ex när den dåvarande centerpartisten och senare sverigedemokraten Sven-Olle Olsson drev fram den berömda folkomröstningen i Sjöbo. Ett aktuellt exempel är frågan om trängselskatt där Sverigedemokraterna som enda parti i Göteborgs kommunfullmäktige ställde kravet på folkomröstning i frågan.
Moderaterna, Socialdemokraterna och Folkpartiet har hållit en annan demokratisk linje, och trots att de i de två senaste valen tillsammans fått mer än två tredjedelar av rösterna är deras politik ofta på kollisionskurs med vad svenska folket tycker och tänker. I valet 1994 fick EU-förespråkarna 87% av rösterna, men i folkomröstningen två månader senare bar de bara upp en knapp majoritet.