Sossar + borgare + fack = hyckleri

Wanja Lundby-Wedin har som LO-ordförande och ledande socialdemokrat framstått som en stark kritiker till bonusavtal och skyhöga pensioner. Nu har det visat sig att hon har godkänt det avtal som gav förre AMF-direktören just en skyhög pension. Det mest osmakliga i sammanhanget är att hon försöker skylla ifrån sig och att flera förbundsordförande skyddar henne.
Maud Olofsson hade absolut ingenting emot bonussystem så sent som förra veckan. Häromdagen fick den starka folkopinionen henne att tvärt vända på klacken. Maud Olofsson och Wanja Lundby-Wedin är hycklare, och svenska arbetare och medborgare förtjänar bättre företrädare än så.

Sossar + borgare + fack = bonus

Socialdemokraterna har kritiserat den borgerliga regeringen för att ha infört nya riktlinjer som gör det möjligt för AP-fonderna att öka sina bonusavtal. Nu har det visat sig att socialdemokraterna själva medverkat till dessa bonusavtal. I AP-fondernas styrelser sitter nämligen inte bara borgerliga politiker utan också socialdemokrater och fackföreningsledare, och ingen har försökt sätta stopp för det nya bonussystemet. Fjärde AP-fonden har fördubblat sina bonusavtal i vinter till hela fyra månadslöner. Det kan röra sig om en halv miljon kronor till en enda enskild kapitalförvaltare. I styrelsen sitter bland andra Malmös socialdemokratiska kommunalråd. Det är inte konstigt att Sverigedemokraterna går starkt framåt i traditionellt starka socialdemokratiska fästen som Malmö och Göteborg. Det är nämligen Sverigedemokraterna som förvaltar folkhemsideologins tankegods om ett rättvist Sverige.

Fastighets i farliga farleder

Som första förbund inom LO har Fastighetsanställdas förbund beslutat att organisera papperslösa. Förbundet uppskattar att det finns tusentals papperslösa bara i städbranschen. För den som värnar om välfärdsstaten och det svenska rättssamhället är det fullständigt ofattbart att LO-förbundet driver på denna förändring av svensk fackföreningsrörelse. Förbundet vill alltså att de invandrare som befinner sig i Sverige utan uppehållstillstånd ska kunna arbeta svart men ändå ta del av den vita arbetsmarknadens rättigheter. Med anledning av Fastighets vansinniga förslag återger här Folkhemmet Göteborg ett av bloggens inlägg från september förra året:

Att riksdagspartierna öppnat gränserna för invandrare som vi inte kan ta hand om är fantastiskt ansvarslöst. Att skrupellösa arbetsgivare utnyttjar de papperslösa invandrarna är givetvis högst osympatiskt. Att LO och TCO nu öppnar ett nytt center för svartjobbare är bara en logisk fortsättning. Det är intressant att se med vilken energi LO och TCO nu engagerar sig för att åtgärda detta symptom. I stället borde fackföreningarna söka källan till detta lönepressande samhällsproblem. Med andra ord borde de ifrågasätta den sedan årtionden förda invandringspolitiken, en politik som både staten och kapitalet står bakom. LO och TCO är inget annat än papperstigrar som inte på något sätt tar strid för de svenska arbetarnas och tjänstemännens intressen. I stället angriper man på ett symptom som vi aldrig blir av med om vi inte tar itu med källan till problemet.

Nej till lönesänkning

Svensk fackföreningsrörelse har stolta traditioner. 1920 bildades Svenska Industritjänstemannaförbundet och 2007 slog sig förbundet samman med HTF som då funnits i 70 år. Det nya förbundet fick namnet Unionen. I dagens Göteborgssposten säger Sören Carlsson och Pierre Svensson från Unionen Göteborg nej till lönesänkning. Det första argumentet som framförs är dock inte det skarpaste:

”Sänkta löner gör att de anställda har mindre pengar att använda för konsumtion. Och när konsumenterna handlar mindre så behöver inte företagen producera lika mycket varor eller tjänster. Varpå de vill sänka lönerna för sina anställda.”

Bättre blir det då i Carlssons och Svenssons slutkläm:

”Svaret på frågan varför Unionen inte vill gå med på några lönesänkningar handlar i slutändan om att samhällsansvaret inte kan ligga på den enskilde individen.”

Det är helt riktigt. De lönesänkningar som IF Metall gått med på kan verka lockande för vissa grupper av medlemmar under en viss tid, men det är osolidariskt mot andra löntagare och oansvarigt på sikt.

Göteborgs metallare drabbas värst

IF Metalls medlemmar i Göteborg blir de stora förlorarna när lönerna sänks efter uppgörelsen mellan facket och arbetsgivarna. En genomsnittslön för en metallare i Göteborg är närmare 25000 kronor. Efter sänkningen landar den på 20000. Detta historiska beslut påverkar inte bara lönen som sådan, utan också trygghetssystemen eftersom t ex sjuklönen är direkt kopplad till lönen. Även pensionen påverkas då det nya pensionssystemet grundar sig på den intjänade livslönen. Ytterligare ett hårt slag mot IF Metalls medlemmar är att deras förbund valt att inte teckna inkomstförsäkring vid arbetslöshet. För en metallare betyder det att ersättningen vid arbetslöshet inte blir 80% av lönen utan 60%. Med facit i hand kan vi se att IF Metall inte bara försämrat villkoren för de medlemmar som fortfarande har jobbet kvar, förbundet har också satt sina arbetslösa medlemmar i en riktig knipa.

IF Metall angriper den svenska modellen

IF Metall har gjort upp med Teknikföretagen om lönesänkning på ett sätt som varken gynnar svensk industri eller den svenske arbetaren. Uppgörelsen är en ren attack mot grundtanken i den svenska modellen. Den globalisering och EU-anpassning som Olle Ludvigsson och andra fackpampar inom IF Metall så länge vurmat för slår nu tillbaka mot de anställda. Olle Ludvigsson själv är påpasslig nog att lämna det sjunkande skeppet för en stol i Europaparlamentet.

Guillou och Göteborg debatterar Gaza

Debatten om Gaza fortsätter både i Göteborgs kommunfullmäktige och i våra dagstidningar. När Sd Göteborg hade Jimmie Åkesson och Jan Guillou på besök undrade den senare om Sverigedemokraterna vågar kritisera Israel. Guillou förstår att risken är överhängande att Sverigedemokraterna blir stämplade som antisemiter. I Göteborgs kommunfullmäktige undrade miljöpartisten Firas Almesri om inte Göteborgs Stad genom sitt engagemang för mänskliga rättigheter också skall uppmärksamma dagens brott mot mänskliga rättigheter inklusive Israels brott mot palestinierna. Sverigedemokraternas Mikael Jansson valde att hålla en låg profil, väl medveten om de ovan nämnda riskerna. Expressen anklagade nyligen Lars Ohly för att hålla påstådda antisemitiska partikamrater om ryggen. Jan Guillou kommenterade detta i sin krönika i Aftonbladet:

"Den är typisk också på så vis att Israels försvarare tror sig vara ensamma om att kunna avgöra vem som är antisemit. De har egna regler och egna tolkningar och med den tekniken gör de oss till antisemiter vad vi än säger. När Lars Ohly nu lurats in i den här fällan kommer han snart att bli upplyst om att han inte förstår sig på sig själv. Israels försvarare kommer inte att godta hans förtvivlade försäkringar om att han inte är något så enfaldigt och reaktionärt som antisemit, han har nämligen inte bevisat sin oskuld."

Det är sorgligt att den som kritiserar Israels politik blir etiketterad som antisemit. Lika sorgligt är det att den som kritiserar Sveriges invandringspolitik blir stämplad som rasist. Inget av detta gynnar en fri och öppen debatt om vare sig Mellanösterns eller Sveriges framtid. Den enögdhet som präglat debatten är rent skadlig. Hamas självmordbomber och Israels granater drabbar civila på båda sidor, men att kalla det senare för mord gillas inte av Expressen. Hur skulle man då kunna beskriva 400 barns död på ett för Expressen godkänt sätt, undrar Guillou:

"Har Israel ”eliminerat” barnen? Är de döda barnen, för döda är de ju bevisligen, ”kollaterala skadeeffekter” eller har barnen utsatts för ”riktade avrättningar” eller ”preparerats med vit fosfor i fredsbevarande syfte” eller har barnen avlidit till följd av Hamas raketbeskjutningar?"