Ernst Jünger (1895-1998)
Ernst Jünger föddes i Heidelberg men växte upp i Hannover. Under skoltiden var han medlem i Wandervögel och som artonåring rymde han hemifrån för att tjänstgöra som främlingslegionär i Nordafrika. Han återvände och stred för Tyskland på västfronten i första världskriget. För sina insatser fick han järnkorset av första graden och Pour le mérite. I krigs-dagboken I stålstormen (In Stahlgewittern) skildrade han sina erfarenheter från fronten.
I flera böcker gav Jünger gav uttryck för sin syn på det moderna samhället och människans förhållande till maskinen. Arbetaren (Der Arbeiter) var i Jüngers ögon i första hand en historisk gestalt, inte en symbol för klass. Ernst Jünger uppmanade till en total mobilisering (Die totale Mobilmachung) av samhället och bejakade den nya teknikens destruktiva sidor (alltså även den moderna krigsföringen). Han såg ett totalt upplösande av den gamla ordningen som en förutsättning för en ny form av mänskligt liv.
Samma år som det andra världskriget bröt ut formulerade Jünger djupsinnig kritik mot den stat som Hitler skapat, men trots att boken På marmorklipporna (Auf den Marmorklippen) kan ses som ett försvar av tyrannmordet så förbjöds den inte. Under andra världskriget tjänstegjorde han som kapten i det ockuperade Paris där han umgicks med bland andra Picasso som han också skyddade från den tyska underrättelsetjänsten. Jünger var en inspirationskälla för konservativa anti-nazister och han var nära vän med de äldre preussiska officerare som låg bakom 20 juli-attentatet mot Hitler.
Efter kriget utvecklade Jünger ett av sina centrala begrepp - Anarken. Enligt Jünger är anarken för anarkisten vad monarken är för monarkisten. Anarkisten är maktens dödsfiende, men anarken erkänner inte makten och står därför fri. Anarken Ernst Jünger dog som en fri man 102 år gammal.
Utvalda verk (*översatta till svenska)
Dagböcker:
In Stahlgewittern* (1920)
Das Wäldchen 125 (1924)
Feuer und Blut (1925)
Gärten und Straßen (1942)
Myrdun. Briefe aus Norwegen (1943)
Atlantische Fahrt (1947)
Ein Inselfrühling (1948)
Strahlungen (1949)
Romaner:
Heliopolis. Rückblick auf eine Stadt* (1949)
Die Zwille (1973)
Eumeswil* (1977)
Eine gefährliche Begegnung (1985)
Berättelser:
Sturm* (1923)
Afrikanische Spiele (1936)
Auf den Marmorklippen* (1939)
Die Eberjagd (1952)
Besuch auf Godenholm (1952)
Gläserne Bienen (1957)
Essäer:
Der Kampf als inneres Erlebnis (1922)
Das abenteuerliche Herz. Aufzeichnungen bei Tag und Nacht (1929)
Der Kampf um das Reich (1929)
Die totale Mobilmachung (1930)
Der Arbeiter. Herrschaft und Gestalt (1932)
Blätter und Steine (1934)
Das abenteuerliche Herz. Figuren und Capriccios (1938)
Am Kieselstrand (1951)
Über die Linie* (1951)
Der Waldgang (1951)
Ad hoc (1970)
Annäherungen. Drogen und Rausch* (1970)
Träume. Nocturnes (1970)
Prognosen (1993)
Weiße Nächte (1997)
lördag 29 augusti 2009
fredag 28 augusti 2009
Sommar med Ernst, Ernst och Ernst; Del 5
Ernst von Salomon (1902-1972)
Ernst von Salomon föddes i Kiel i norra Tyskland. Efter kadettskola i Karlsruhe och Groß-Lichterfelde deltog han som sjuttonårig frikårssoldat i striderna mot de röda i Baltikum. Under 1920-talet var motsättningarna starka mellan olika politiska grupper och efter inblandning i attentatet på utrikesminister Walther Rathenau fick Ernst von Salomon avtjäna fem år i fängelse. Efter frisläppandet engagerade han sig i den militanta nordtyska lantfolkrörelsen där även hans bror Bruno var synnerligen aktiv. Bruno var redaktör för tidningen Das Landvolk i vilken Ernst också medverkade.
Innan Hitlers maktövertagande hann Ernst von Salomon skriva färdigt tre böcker som alla speglar hans liv. ”Die Kadetten” handlar om hans barn- och ungdomstid och idealiserar samtidigt det preussiska. I ”Die Geächteten” berättar han om sin tid som laglös (Geächteter) frikårssoldat och i ”Die Stadt” skildrar han delvis sitt politiska arbete i lantfolkrörelsen. I likhet med Jünger och Niekisch har von Salomon betecknats som ”ädelfascist”. Han kände avsmak för nazisternas brutalitet och var själv nära att drabbas då han anklagades för samröre med den hitler-oppositionelle Otto Strasser. Han valde att dra sig undan politiken och fick tjänst som manusförfattare inom filmkoncernen UFA. När kriget var över sammanstrålade han med sina gamla national-revolutionära kamrater och fortsatte att verka inom den tyska filmindustrin.
Utvalda böcker
Die Geächteten (1930)
Die Stadt (1932)
Die Kadetten (1933)
Nahe Geschichte (1936)
Das Buch vom deutschen Freikorpskämpfer (1938)
Boche in Frankreich (1950)
Der Fragebogen (1951)
Glück in Frankreich, Hamburg (1966)
Die Kette der tausend Kraniche (1972)
Der tote Preuße (1973)
Utvalda filmmanuskript
Kautschuk/Die Grüne Hölle (1938)
Sensationsprozess Casilla (1939)
Kongo-Express (1939)
Carl Peters (1941)
Der dunkle Tag (1943)
Der unendliche Weg (1943)
Die Unheimliche Wandlung des Axel Roscher (1943)
Johann (1943)
08/15 (1954)
08/15 - Im Krieg (1955)
08/15 - In der Heimat (1955)
Liane, das Mädchen aus dem Urwald (1956)
Liane, die weiße Sklavin (1957)
Liane, die Tochter des Dschungels (1957)
Soldatensender Calais (1960)
Lysistrata (1961)
Ernst von Salomon föddes i Kiel i norra Tyskland. Efter kadettskola i Karlsruhe och Groß-Lichterfelde deltog han som sjuttonårig frikårssoldat i striderna mot de röda i Baltikum. Under 1920-talet var motsättningarna starka mellan olika politiska grupper och efter inblandning i attentatet på utrikesminister Walther Rathenau fick Ernst von Salomon avtjäna fem år i fängelse. Efter frisläppandet engagerade han sig i den militanta nordtyska lantfolkrörelsen där även hans bror Bruno var synnerligen aktiv. Bruno var redaktör för tidningen Das Landvolk i vilken Ernst också medverkade.
Innan Hitlers maktövertagande hann Ernst von Salomon skriva färdigt tre böcker som alla speglar hans liv. ”Die Kadetten” handlar om hans barn- och ungdomstid och idealiserar samtidigt det preussiska. I ”Die Geächteten” berättar han om sin tid som laglös (Geächteter) frikårssoldat och i ”Die Stadt” skildrar han delvis sitt politiska arbete i lantfolkrörelsen. I likhet med Jünger och Niekisch har von Salomon betecknats som ”ädelfascist”. Han kände avsmak för nazisternas brutalitet och var själv nära att drabbas då han anklagades för samröre med den hitler-oppositionelle Otto Strasser. Han valde att dra sig undan politiken och fick tjänst som manusförfattare inom filmkoncernen UFA. När kriget var över sammanstrålade han med sina gamla national-revolutionära kamrater och fortsatte att verka inom den tyska filmindustrin.
Utvalda böcker
Die Geächteten (1930)
Die Stadt (1932)
Die Kadetten (1933)
Nahe Geschichte (1936)
Das Buch vom deutschen Freikorpskämpfer (1938)
Boche in Frankreich (1950)
Der Fragebogen (1951)
Glück in Frankreich, Hamburg (1966)
Die Kette der tausend Kraniche (1972)
Der tote Preuße (1973)
Utvalda filmmanuskript
Kautschuk/Die Grüne Hölle (1938)
Sensationsprozess Casilla (1939)
Kongo-Express (1939)
Carl Peters (1941)
Der dunkle Tag (1943)
Der unendliche Weg (1943)
Die Unheimliche Wandlung des Axel Roscher (1943)
Johann (1943)
08/15 (1954)
08/15 - Im Krieg (1955)
08/15 - In der Heimat (1955)
Liane, das Mädchen aus dem Urwald (1956)
Liane, die weiße Sklavin (1957)
Liane, die Tochter des Dschungels (1957)
Soldatensender Calais (1960)
Lysistrata (1961)
tisdag 25 augusti 2009
Sommar med Ernst, Ernst och Ernst; Del 4
Ernst Niekisch (1889-1967)
Ernst Niekisch började sitt yrkesverksamma liv som skollärare och anslöt sig till det tyska socialdemokratiska partiet revolutionsåret 1917. Under 1920-talet började han vända sig mot marxismens tro på en internationell socialism och försökte i stället bygga en bro mellan den tyska arbetarrörelsen och den icke-reaktionära och anti-liberala högern. Han inspirerades av Oswald Spenglers stridsskrift ” Preussentum und Sozialismus” från 1921 där Spengler betonar de preussiska dygderna plikt, ordning och rättvisa (att jämföra med den franska revolutionens slagord om frihet, jämlikhet och broderskap).
Niekisch uteslöts ur socialdemokraterna 1926 och verkade därefter fram till 1934 som nationalrevolutionär skribent och utgivare av tidskriften Widerstand. Han var tidvis även redaktör på tidningen Volksstaat. Niekisch myntade begreppet ”Sparta-Potsdam-Moskva” och i preussisk anda förespråkade han (likt dagens Gerhard Schröder) en utrikespolitisk orientering österut. Hans antivästliga inställning utövade inflytande på politiker som Gregor Strasser. Strasser mördades sommaren 1934 på order av Hitler, men Niekisch lyckades överleva de långa knivarnas natt, detta trots att han redan 1932 givit ut skriften ”Hitler - ein deutsches Verhängnis” i vilken han varnar för ett nazistiskt maktövertagande. 1937 greps han dock av Gestapo och efter två år i häkte dömdes han till livstids fängelse.
1945 befriades Ernst Niekisch av Röda armén, men han var då en fysiskt bruten man delvis förlamad och blind som ett resultat av sin tid i fängelse. Han bosatte sig i Berlin och valdes 1949 till ledamot av den Tyska demokratiska republikens första kammare. Efter att DDR-staten krossat det stora arbetarupproret 1953 lämnade han desillusionerad sina politiska uppdrag. Niekisch flyttade till västra Berlin där han dog 1967.
Utvalda verk
Der Weg der deutschen Arbeiterschaft zum Staat (1925)
Grundfragen deutscher Außenpolitik (1925)
Gedanken über deutsche Politik (1929)
Entscheidung (1930)
Der politische Raum deutschen Widerstandes (1931)
Hitler Ein deutsches Verhängnis (1932)
Im Dickicht der Pakte (1935)
Die dritte imperiale Figur (1935)
Geheimes Reich (1937)
Das Reich der Niederen Dämonen (1953)
Ernst Niekisch började sitt yrkesverksamma liv som skollärare och anslöt sig till det tyska socialdemokratiska partiet revolutionsåret 1917. Under 1920-talet började han vända sig mot marxismens tro på en internationell socialism och försökte i stället bygga en bro mellan den tyska arbetarrörelsen och den icke-reaktionära och anti-liberala högern. Han inspirerades av Oswald Spenglers stridsskrift ” Preussentum und Sozialismus” från 1921 där Spengler betonar de preussiska dygderna plikt, ordning och rättvisa (att jämföra med den franska revolutionens slagord om frihet, jämlikhet och broderskap).
Niekisch uteslöts ur socialdemokraterna 1926 och verkade därefter fram till 1934 som nationalrevolutionär skribent och utgivare av tidskriften Widerstand. Han var tidvis även redaktör på tidningen Volksstaat. Niekisch myntade begreppet ”Sparta-Potsdam-Moskva” och i preussisk anda förespråkade han (likt dagens Gerhard Schröder) en utrikespolitisk orientering österut. Hans antivästliga inställning utövade inflytande på politiker som Gregor Strasser. Strasser mördades sommaren 1934 på order av Hitler, men Niekisch lyckades överleva de långa knivarnas natt, detta trots att han redan 1932 givit ut skriften ”Hitler - ein deutsches Verhängnis” i vilken han varnar för ett nazistiskt maktövertagande. 1937 greps han dock av Gestapo och efter två år i häkte dömdes han till livstids fängelse.
1945 befriades Ernst Niekisch av Röda armén, men han var då en fysiskt bruten man delvis förlamad och blind som ett resultat av sin tid i fängelse. Han bosatte sig i Berlin och valdes 1949 till ledamot av den Tyska demokratiska republikens första kammare. Efter att DDR-staten krossat det stora arbetarupproret 1953 lämnade han desillusionerad sina politiska uppdrag. Niekisch flyttade till västra Berlin där han dog 1967.
Utvalda verk
Der Weg der deutschen Arbeiterschaft zum Staat (1925)
Grundfragen deutscher Außenpolitik (1925)
Gedanken über deutsche Politik (1929)
Entscheidung (1930)
Der politische Raum deutschen Widerstandes (1931)
Hitler Ein deutsches Verhängnis (1932)
Im Dickicht der Pakte (1935)
Die dritte imperiale Figur (1935)
Geheimes Reich (1937)
Das Reich der Niederen Dämonen (1953)
måndag 10 augusti 2009
Sommar med Ernst, Ernst och Ernst; Del 3
Schweizaren Armin Mohler (1920-2003) har delat in den tyska idéströmningen konservativ revolution i fem kategorier varav tre är ideologiska/teoretiska och två mer handlingsinriktade.
1) De nationalrevolutionära och den preussiska principen
Den nationalrevolutionära gruppen bestod av unga tyskar med fronterfarenhet från första världskriget. Krigsnederlaget och den så kallade skyttegravssocialismen hade präglat dem och deras starka nationalistiska och revolutionära vilja. Preussen var i många hänseenden de nationalrevolutionäras ideal, men det konservativa elementet kom här i skymundan. De var starkt bejakande till samhällets teknologiska utveckling och kan såtillvida ses som futuristernas kusiner. Gruppen utvecklade tidigt tankar om den tyska/preussiska (icke-marxistiska) socialismen och önskade sig således en icke-kapitalistisk samhällsordning på nationell grund. I en vidare bemärkelse var de anti-västliga och fiender till all sorts liberalism (”England inom oss”). Utrikespolitiskt orienterade de sig österut. Som företrädare för denna grupp nämns bland andra Ernst Jünger, Otto Strasser, Ernst von Salomon, Harro Schulze-Boysen och Ernst Niekisch.
2) De ungkonservativa och den tyska rättsidén
Den tyska ungkonservativa gruppen använde prefixet ”ung” för att avgränsa sig mot den reaktionära konservatismen. De ungkonservativa avfärdade den franska revolutionens ideal och lyfte fram det Tysk-romerska riket (Heliga romerska riket av tysk nation) som förebild. De såg nationen som en organisk enhet och eftersträvade snarast ett socialt differentierat ståndssamhälle. Enligt Armin Mohler var Arthur Moeller van den Bruck hjärtat, Heinrich von Gleichen-Rußwurm organisatören och Eduard Stadtler propagandisten/trumslagaren i den ungkonservativa rörelsen. Även Carl Schmitt och den unge Thomas Mann brukar betecknas som ungkonservativa.
3) De folkligt nationella och den germaniska myten
Den tyskfolkliga idériktningen satte etniciteten i centrum. Folket var enligt dem inte bara en kulturell utan också en biologisk enhet. Vid sidan av biologismen fördjupade man sig i esoteriska idéer, spiritualitet och paganism. Kristendomen och dess ursprung ifrågasattes av tyskfolkliga hedningar eller omvandlades till en germaniserad kristen tro.
4) Bündische Jugend
Bündische Jugend är ett samlingsbegrepp på den livsstilsinriktade ungdomsrörelse som hyllande friluftslivet. Rörelsen startade som en idealistisk och romantisk reaktion mot det borgerliga samhällets konstlade liv. Det viktigaste för dessa ungdomar var att knyta sunda gemenskapsband i tysk natur- och kulturmiljö. Rörelsen som byggde på den tyska wandervögeltraditionen höll riddaridealen högt och betonade självdisciplin och en sund kroppskultur.
5) Landvolkbewegung
Lantfolkrörelsen var en handlingsorienterad grupp som manade till agrarpolitisk aktion genom demonstrationer och bojkotter under Weimarrepubliken. Gruppen började som en nordtysk militant bonderörelse och spred sig senare till andra delar av Tyskland. Historiskt hittar man rörelsens rötter i de tyska bondeupproren.
1) De nationalrevolutionära och den preussiska principen
Den nationalrevolutionära gruppen bestod av unga tyskar med fronterfarenhet från första världskriget. Krigsnederlaget och den så kallade skyttegravssocialismen hade präglat dem och deras starka nationalistiska och revolutionära vilja. Preussen var i många hänseenden de nationalrevolutionäras ideal, men det konservativa elementet kom här i skymundan. De var starkt bejakande till samhällets teknologiska utveckling och kan såtillvida ses som futuristernas kusiner. Gruppen utvecklade tidigt tankar om den tyska/preussiska (icke-marxistiska) socialismen och önskade sig således en icke-kapitalistisk samhällsordning på nationell grund. I en vidare bemärkelse var de anti-västliga och fiender till all sorts liberalism (”England inom oss”). Utrikespolitiskt orienterade de sig österut. Som företrädare för denna grupp nämns bland andra Ernst Jünger, Otto Strasser, Ernst von Salomon, Harro Schulze-Boysen och Ernst Niekisch.
2) De ungkonservativa och den tyska rättsidén
Den tyska ungkonservativa gruppen använde prefixet ”ung” för att avgränsa sig mot den reaktionära konservatismen. De ungkonservativa avfärdade den franska revolutionens ideal och lyfte fram det Tysk-romerska riket (Heliga romerska riket av tysk nation) som förebild. De såg nationen som en organisk enhet och eftersträvade snarast ett socialt differentierat ståndssamhälle. Enligt Armin Mohler var Arthur Moeller van den Bruck hjärtat, Heinrich von Gleichen-Rußwurm organisatören och Eduard Stadtler propagandisten/trumslagaren i den ungkonservativa rörelsen. Även Carl Schmitt och den unge Thomas Mann brukar betecknas som ungkonservativa.
3) De folkligt nationella och den germaniska myten
Den tyskfolkliga idériktningen satte etniciteten i centrum. Folket var enligt dem inte bara en kulturell utan också en biologisk enhet. Vid sidan av biologismen fördjupade man sig i esoteriska idéer, spiritualitet och paganism. Kristendomen och dess ursprung ifrågasattes av tyskfolkliga hedningar eller omvandlades till en germaniserad kristen tro.
4) Bündische Jugend
Bündische Jugend är ett samlingsbegrepp på den livsstilsinriktade ungdomsrörelse som hyllande friluftslivet. Rörelsen startade som en idealistisk och romantisk reaktion mot det borgerliga samhällets konstlade liv. Det viktigaste för dessa ungdomar var att knyta sunda gemenskapsband i tysk natur- och kulturmiljö. Rörelsen som byggde på den tyska wandervögeltraditionen höll riddaridealen högt och betonade självdisciplin och en sund kroppskultur.
5) Landvolkbewegung
Lantfolkrörelsen var en handlingsorienterad grupp som manade till agrarpolitisk aktion genom demonstrationer och bojkotter under Weimarrepubliken. Gruppen började som en nordtysk militant bonderörelse och spred sig senare till andra delar av Tyskland. Historiskt hittar man rörelsens rötter i de tyska bondeupproren.
måndag 3 augusti 2009
Sommar med Ernst, Ernst och Ernst; Del 2
Res Publica
Symposiums teoretiska och litterära tidskrift
Nummer 23, Tema: Konservativ revolution
Brutus Östlings Bokförlag Symposium, 1993
”Begreppet konservativ revolution står idag som en samlingsbeteckning på en grupp tyska intellektuella under Weimarrepubliken. Oswald Spengler, Carl Schmitt, Martin Heidegger och Ernst Jünger hör till dem som brukar räknas hit. Andra, i dag i hög grad glömda, men på sin tid av betydelse, var Arthur Moeller van den Bruck, Hans Freyer, Edgar Julius Jung, Ernst Niekisch, Otto Strasser, Hans Zehrer och kretsen kring tidsskriften Die Tat. Av dessa var några verksamma vid olika tyska universitet, medan majoriteten levde som fria skriftställare. Denna radikala höger hade gemensamt med den radikala vänstern att man avvisade republiken och parlamentarismen (”det inre England”). Man skilde sig från vänstern genom betoningen av det nationella: målet var att se Tyskland resa sig ur den förödmjukelse och orätt som segrarmakternas diktatfred efter första världskriget hade inneburit.”
Preussiska anarkister
av Carl-Göran Heidegren
i serien Moderna tyska tänkare
Brutus Östlings Bokförlag Symposium, 1997
”Den så kallade Weimarrepubliken i Tyskland tillhör de legendomsusade epokerna i Europas moderna historia. Den kom till som en följd av Tysklands nederlag i det första världskriget och den avlöstes femton år senare av den nationalsocialistiska diktaturen. Sedan åren 1929/1930 var krisen – den ekonomiska, politiska och kulturella – dess signatur.Till Weimar-republikens många glänsande vedersakare hörde Ernst Jünger. Denne var en högt dekorerad soldat från första världskriget som under de följande åren alltmer kom att göra sig ett namn som en nationalrevolutionärt sinnad skriftställare. I hans skriftställarskap kommer en facett fram av den första tyska republikens korta och stormiga, ja explosiva historia till förföriskt uttryck. I centrum för den följande framställningen befinner sig Ernst Jünger och den närmaste vänkretsen kring honom.”
Symposiums teoretiska och litterära tidskrift
Nummer 23, Tema: Konservativ revolution
Brutus Östlings Bokförlag Symposium, 1993
”Begreppet konservativ revolution står idag som en samlingsbeteckning på en grupp tyska intellektuella under Weimarrepubliken. Oswald Spengler, Carl Schmitt, Martin Heidegger och Ernst Jünger hör till dem som brukar räknas hit. Andra, i dag i hög grad glömda, men på sin tid av betydelse, var Arthur Moeller van den Bruck, Hans Freyer, Edgar Julius Jung, Ernst Niekisch, Otto Strasser, Hans Zehrer och kretsen kring tidsskriften Die Tat. Av dessa var några verksamma vid olika tyska universitet, medan majoriteten levde som fria skriftställare. Denna radikala höger hade gemensamt med den radikala vänstern att man avvisade republiken och parlamentarismen (”det inre England”). Man skilde sig från vänstern genom betoningen av det nationella: målet var att se Tyskland resa sig ur den förödmjukelse och orätt som segrarmakternas diktatfred efter första världskriget hade inneburit.”
Preussiska anarkister
av Carl-Göran Heidegren
i serien Moderna tyska tänkare
Brutus Östlings Bokförlag Symposium, 1997
”Den så kallade Weimarrepubliken i Tyskland tillhör de legendomsusade epokerna i Europas moderna historia. Den kom till som en följd av Tysklands nederlag i det första världskriget och den avlöstes femton år senare av den nationalsocialistiska diktaturen. Sedan åren 1929/1930 var krisen – den ekonomiska, politiska och kulturella – dess signatur.Till Weimar-republikens många glänsande vedersakare hörde Ernst Jünger. Denne var en högt dekorerad soldat från första världskriget som under de följande åren alltmer kom att göra sig ett namn som en nationalrevolutionärt sinnad skriftställare. I hans skriftställarskap kommer en facett fram av den första tyska republikens korta och stormiga, ja explosiva historia till förföriskt uttryck. I centrum för den följande framställningen befinner sig Ernst Jünger och den närmaste vänkretsen kring honom.”
söndag 2 augusti 2009
Sommar med Ernst, Ernst och Ernst; Del 1
För hundra år sedan var tyskan det första främmande språk som man lärde sig i Sverige om man ville bli just lärd. Om man gäststuderade utomlands gjorde man det vid det idag över 700 år gamla universitetet i Heidelberg, eller någon annanstans i Tyskland. Idag är den bildade svensken inte lika duktig på tyska, och den som är politiskt, historiskt och kulturellt intresserad går därför miste om en hel del.
För många har begreppet ”konservativ revolution” varit en blind fläck på den ideologiska kartan om man inte behärskar det tyska språket. Därför ska bloggen presentera två böcker på svenska om denna tyska ideologiska strömning och den tid som den var ett barn av. Därefter ska den konservativa revolutionens främste apologet Armin Mohler systematisera detta politiska kraftfält. Slutligen kommer bloggen att introducera tre tyska författare som alla var verksmamma i denna rörelse.
Det hela ska förhoppningsvis leda till att någon eller några lär sig lite mer om vårt södra grannlands moderna politiska historia under den i alla aspekter rörliga mellankrigstiden.
För många har begreppet ”konservativ revolution” varit en blind fläck på den ideologiska kartan om man inte behärskar det tyska språket. Därför ska bloggen presentera två böcker på svenska om denna tyska ideologiska strömning och den tid som den var ett barn av. Därefter ska den konservativa revolutionens främste apologet Armin Mohler systematisera detta politiska kraftfält. Slutligen kommer bloggen att introducera tre tyska författare som alla var verksmamma i denna rörelse.
Det hela ska förhoppningsvis leda till att någon eller några lär sig lite mer om vårt södra grannlands moderna politiska historia under den i alla aspekter rörliga mellankrigstiden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
