Förra veckan deltog jag på Västra Götalandsregionens bolagsdag, där bolag som GöteborgsOperan AB, Film i Väst AB och Sahlgrenska International Care AB var representerade. Den högt specialiserade medicinska verksamheten på Sahlgrenska I.C. var mycket intressant att ta del av.
Som sverigedemokrat fick jag tillfälle att gratulera de närvarande socialdemokraterna till en gemensam seger dagen innan då den samlade oppositionen i riksdagen stoppade regeringens planer på försäljning av Sveriges Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), Posten Norden och Telia Sonera. Riksdagen talade också om för regeringen att Vattenfall ska fortsätta vara ett helägt statligt bolag.
Även i Göteborgs kommun har de offentligt ägda bolagen debatterats, och orsaken till det är de aktuella mut- och korruptionsskandalerna i Göteborg. Jag anförde följande:
Det var gott att höra Anneli Hulthén ta upp detta med lagen om offentlig upphandling. Det är beklagligt att det i början av 2000-talet uppstod en juridisk gråzon, huruvida kommunala bolag skulle tvingas att följa lagen om offentlig upphandling och att Göteborg då valde att avvika från svensk praxis. Det är bra att det åtgärdas.
Ett fokusområde i handlingsplanen mot korruption är utbildning, men jag tror dessvärre inte att den kommunala korruption som nu har kommit upp till ytan i första hand handlar om brist på utbildning – jag tror det handlar om brist på moral och jag är rädd för att det är någonting som sitter i väggarna i Göteborg. Men det är bra att vi tar tag i det och försöker vädra ut det.
Det är ju så att uppdraget att vara tjänsteman i ett offentligt ägt företag kräver en hög moral, eftersom det är vår gemensamma egendom man handskas med. Så lägg gärna fokus på moralen. Jag tror att tjänstemännen i övrigt har den utbildning som krävs.
måndag 21 mars 2011
torsdag 10 mars 2011
Han som håller i paraplyet
SD Göteborgs ordförande Mikael Jansson kom nyligen hem från ett studiebesök i Afghanistan. Med på resan var Håkan Juholt. På flygplanet hem kom valberedningens besked. Det regnade förmodligen vid ankomsten då Juholt formulerade sin syn på solidaritet:
"Det kan inte vara så att några hela tiden står i solsken och andra tvingas leva i ösregnet. De som står i solskenet har en skyldighet att hålla ett paraply över dem som står i regnet."
Som socialt sinnad nationalist kan jag tycka att den politiska ambitionen bör vara större än så. Varför inte bjuda in de glömda svenskarna i värmen i stället för att bara erbjuda dem ett paraply?
"Det kan inte vara så att några hela tiden står i solsken och andra tvingas leva i ösregnet. De som står i solskenet har en skyldighet att hålla ett paraply över dem som står i regnet."
Som socialt sinnad nationalist kan jag tycka att den politiska ambitionen bör vara större än så. Varför inte bjuda in de glömda svenskarna i värmen i stället för att bara erbjuda dem ett paraply?
lördag 5 mars 2011
A Third Way to Palestine
Januari-/februarinumret av Foreign Affairs beskriver hur en pragmatisk form av palestinsk nationalism håller på att ta form.
For nearly a century, "armed struggle" was the dominant leitmotif of the Palestinian nationalist movement. This strategy was supplemented and ostensibly replaced by peace negotiations after the Oslo accords of 1993. The newest approach, adopted by Prime Minister Fayyad, a U.S.-educated former International Monetary Fund (IMF) economist, signifies the rise of a third and highly pragmatic form of Palestinian nationalism. Fayyad's strategy is one of self-reliance and self-empowerment; his focus is on providing good government, economic opportunity, and law and order for the Palestinians -- and security for Israel by extension -- and so removing whatever pretexts may exist for Israel's continued occupation of the Palestinian territories. Fayyad's aim is to make the process of institution building transformative for Palestinians, thereby instilling a sense that statehood is inevitable.
For nearly a century, "armed struggle" was the dominant leitmotif of the Palestinian nationalist movement. This strategy was supplemented and ostensibly replaced by peace negotiations after the Oslo accords of 1993. The newest approach, adopted by Prime Minister Fayyad, a U.S.-educated former International Monetary Fund (IMF) economist, signifies the rise of a third and highly pragmatic form of Palestinian nationalism. Fayyad's strategy is one of self-reliance and self-empowerment; his focus is on providing good government, economic opportunity, and law and order for the Palestinians -- and security for Israel by extension -- and so removing whatever pretexts may exist for Israel's continued occupation of the Palestinian territories. Fayyad's aim is to make the process of institution building transformative for Palestinians, thereby instilling a sense that statehood is inevitable.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)