En centraleuropeisk odyssé; Del 6

Den polska fackföreningen Solidaritet bildades 1980

Från Hisingen går det direktflyg till polska Katowice som liksom tjeckiska Ostrava ligger i industriregionen Schlesien. Från Katowice är det bara en timmes bilfärd till Krakow. 1949 anlades Nowa Huta som en socialistisk mönsterstad i utkanten av Krakow. På kartan ser Nowa Huta ut som en europeisk residensstad från 1700-talet. Den enda skillnaden är att slottet har ersatts av ett stålverk vid namn Leninverket som invigdes 1954. Ironiskt nog blev Nowa Huta och dess stålverk en högborg för den fria fackföreningen Solidaritet som störtade det kommunistiska styret i Polen. Nästan 30 000 av de nära 40 000 stålverksarbetarna var organiserade i Solidaritet. Paradgatan som en gång i tiden gick under namnet Aleja Lenin heter idag Aleja Solidarnosci.

En centraleuropeisk odyssé; Del 5

Ostrava 1968 - fotografi av Viktor Kolář

Resans enda stopp i Tjeckien blev Ostrava där vi blott hann besöka nattklubbsstråket Stodolní Ulice. Ostrava ligger i Schlesien, ett historiskt område i Centraleuropa som idag tillhör Polen, Tyskland och Tjeckien. Schlesien är rikt på mineraler och stenkolsfyndigheterna runt Ostrava ledde till en stark industrialisering av staden och dess omgivning där stålproduktionen stod i centrum.
Fotografiet ovan är taget av den tjeckiske fotografen Viktor Kolář som föddes i Ostrava men som emigrerade till Kanada efter att Warszawapakten invaderade Prag 1968. I Kanada arbetade han i både gruva och smältverk. Fem år senare återvände han till Ostrava där han arbetade på stålverk samtidigt som han dokumenterade livet i staden. Efter sammetsrevolutionen 1989 började han undervisa i dokumentärfotografi på Filmakademin i Prag (FUMA), en av Europas äldsta filmskolor.

En centraleuropeisk odyssé; Del 4

Victor Vasarely (till vänster i bild) - Den optiska konstens fader

Slovakiens städer är i hög grad präglade av tyskar och ungrare. Det märks inte minst på städernas namn som har ett tyskt och ett ungerskt namn vid sidan av det slovakiska. Huvudstaden Bratislava heter till exempel Pressburg på tyska och Pozsony på ungerska. Pozsony var Ungerns huvudstad i 250 år av de sammanlagt 1000 år som staden tillhörde Ungern.
Tidigare har jag besökt Košice/Kaschau/Kassa eftersom det ligger nära Miskolc. Under juli månad fick jag också möjlighet att besöka Banstra Bystrica/Neusohl/Besztercebánya, Poprad/Deutschendorf/Poprád, Žilina/Sillein/Zsolna, Trenčín/Trentschin/Trencsén och Nitra/ Neutra/Nyitra.
Ett antal nätter tillbringades på Hotel Lux (byggt 1970) och Hotel Slovakia (byggt 1981). Byggnaderna och dess inredning vittnar tydligt om en svunnen tid. På ett torg i Nitra hittade jag på ett gammalt trasigt världsur på betongkolonn som uppenbarligen var från den realsocialistiska tiden eftersom den tidigare hade angivit tiderna i Moskva, Peking, Hanoi, Havanna och ytterligare ett ställe vars plakett var borta.
Ett trevligt stopp på resan var kurorten Piešťany/Pistyan/Pöstyén där den ungerska konstnären Victor Vasarely växte upp. Som ung lade Vasarely läkarstudierna åt sidan och valde i stället att studera konst. I slutet av 1920-talet tillhörde han den ungerska Bauhaus-kretsen, men snart började han fokusera på grafisk konst och typografisk formgivning. Via kubistiska och futuristiska experiment hittade sedan Vasarely sin egen stil och blev på så vis den optiska konstens fader. Min resekamrat Dr Z har nu anledning att återvända till kurorten eftersom han i slutet av vistelsen bröt båda benen i en dramatisk fallolycka i Tatrabergen på väg ner från toppen Kriváň. Stadens vapen är passande nog är en man som bryter sin krycka.

En centraleuropeisk odyssé; Del 3

Den ungerske olympiern Ervin Zádor under OS 1956

Den ungerska frihetsrevolten 1956 slogs brutalt ned av sovjetiska trupper samtidigt som de olympiska spelen pågick i Melbourne. Den tragiska nyheten nådde den ungerska OS-truppen på plats i Australien. Vattenpolo är en ungersk nationalsport och i semifinalen mötte ungrarna Sovjetunionen. Matchen som fick namnet ”Blodbadet i Melbourne” vanns av Ungern efter en mycket hård kamp där en av deras spelare slogs blodig av en sovjetisk motståndare när två minuter återstod av matchen. Därefter vann Ungern OS-guld. Den dramatiska historien filmatiserades femtio år efter Ungernrevolten.
Sedan slutet av 1980-talet har jag besökt Ungern ett tjugotal gånger. Den del av landet som jag känner till bäst är den norra delen. Norra Ungern består av länen Borsod-Abaúj-Zemplén (huvudstad Miskolc), Nógrád (huvudstad Salgótarján) och Heves (huvudstad Eger). Industristaden Miskolc är den ungerska stad som jag vistats mest i. Salgótarján fick jag möjlighet att besöka för första gången i sommar och staden Eger är troligen mest känd för att två tusen ungerska män, kvinnor och barn höll stånd mot en turkisk armé på 80 000 man.
Som ordförande i CHF Odal (Centerpartiets Högskoleförbund) tog jag 1999 kontakt med det ungerska småbrukarpartiet FKgP, och mellan jul och nyår samma år fick jag möjlighet att träffa partiets internationella sekreterare i Budapest. FKgP bildades 1908 som en del av den agrarpolitiska rörelsen i Europa. I parlamentsvalet 1945 fick partiet egen majoritet, men efter det kommunistiska maktövertagandet förbjöds partiet. 1988 uppstod det igen och i valen 1990, -94 och -98 tog sig partiet in i parlamentet där det vid flera tillfällen bildade regeringsunderlag. Efter valet 1990 samregerade man med MDF och mellan 1998 och 2002 styrde man landet i koalition med det national- och socialkonservativa partiet Fidesz som idag är statsbärande parti i Ungern. Landets president Pál Schmitt som tillhör Fidesz är för övrigt tvåfaldig olympisk guldmedaljör i fäktning.

En centraleuropeisk odyssé; Del 2

Filmen "Den tredje mannen" utspelar sig i Wien 1948

2003 var jag bosatt i München. Därifrån var det lätt att ta tåget till Salzburg, men jag föredrog att besöka Innsbruck som är huvudstad i Tyrolen. En del av Österrike som jag länge velat lära känna är Kärnten. Det var där som Jörg Haider började och avslutade sin politiska karriär. När FPÖ splittrades 2005 bildade Jörg Haider BZÖ och förhållandet partierna emellan kan liknas vid CDU/CSU i Tyskland. CSU dominerar som bekant det politiska livet i Bayern på samma sätt som BZÖ gör i Kärnten.
Filmen "Den tredje mannen" utspelar sig i Wien 1948. Efter andra världskrigets slut delades Österrike och huvudstaden Wien i fyra ockupationszoner precis som Tyskland och Berlin. Tio år senare kom segrarmakterna överens om att Österrike skulle bli ett neutralt land utan bindning till vare sig väst- eller östblocket. Detta var 1955. I samband med denna process försökte Ungern att gå samma väg som sin tidigare bundsförvant i dubbelmonarkin. Detta kunde dock inte Sovjetunionen tolerera och därför invaderas Ungern 1956. Under mina år i Sverigedemokraterna har jag träffat många partikamrater som var tvungna att fly sitt hemland detta år. De flesta tog sig över gränsen mellan Österrike och Ungern.

En centraleuropeisk odyssé; Del 1

Berlinmuren började byggas den 13 augusti 1961

När jag engagerade mig politiskt i mitten av 1980-talet var det kalla kriget en realitet. Mitt politiska uppvaknande skedde då den sovjetiska ubåten U 137 gick på grund i militärt skyddsområde utanför Karlskrona. Min omedelbara antikommunistiska reaktion var egentligen en antiimperialistisk sådan. Supermakten Sovjetunionen gränsade till Sverige och upplevdes i högsta grad som ett militärt hot.
Idag är det 50 år sedan Berlinmuren började byggas. Muren var det mest konkreta beviset på ockupationen av Tyskland och Europas delning fram till 1989 då en rad nationella frihetsrevolutioner fick de styrande på fall. Revolterna började i Polen och Ungern och spred sig sedan till Östtyskland och de andra realsocialistiska länderna.
2004 utvidgades den Europeiska Unionen österut och på så sätt blev EU mer europeiskt. De flesta av de före detta realsocialistiska länderna är numera medlemmar i EU, och den första juli i år tog till exempel Polen över som ordförandeland efter Ungern. Från Hisingen går det flyg till båda länderna och i somras passade jag på att flyga från Göteborg till Budapest och hem igen från Katowice i södra Polen. Det hela blev en centraleuropeisk odyssé.