30 november

Den 30 november har varit ett nationalistiskt märkesdatum sedan Karl XII:s staty avtäcktes i Kungsträdgården 1868 vid 150-årsminnet av kungens död. Hundra år senare var det allt annat än nationalistiska värderingar som rådde i Sverige, men 1988 bildades Sverigedemokraterna och sedan dess har den politiska nationalismen sakta men säkert tagit plats i det svenska samhället.
Den 30 november i år tog Sverigedemokraterna striden om det svenska språkets ställning då de nio partierna sammanträdde i Västra Götalands regionfullmäktige. Jag begärde ordet och yrkade på ett tillägg i personalvisionen om att regionens anställda ska kunna tala och förstå god svenska. Som argument anförde jag bland annat den medicinska säkerheten. Även i GT har jag debatterat regionrelaterade frågor som arbetskraftsinvandringen av läkare och välfärdens framtid.
I SD-gruppen (sju mandat) har inte bara jag utan även Hanna Wigh och Daniel Rondslätt en bakgrund i Centerrörelsen och vi känner väl C-gruppen (åtta mandat) och dess företrädare i regionen. Om detta kommer att underlätta samarbetet med regionalliansen återstår att se.
Regionvänstern består förutom de rödgröna även av Sjukvårdspartiet (sju mandat). Detta parti bildades av den vänsterradikala centerpartisten Rune Lanestrand. De i mångt och mycket sympatiska idéer som Lanestrand står för kan sägas ha sin ideologiska hemvist i den politiska populismen, såväl den ryska som den amerikanska. Sverigedemokraternas agrara röttar står snarare att finna i den folkliga konservatism som Centerpartiet tidigare stod för. Den lilla liberala kärna som fortfarande utgör Centerpartiet utmanas i regionen alltså både av Sverigedemokraternas traditionalism och Sjukvårdspartiets decentralism.

Nya KF-gruppen gjorde entré

Inför mandatperiodens första KF var det en del skriverier om de diskussioner som Sverigedemokraterna och Vägvalet fört angående valteknisk samverkan. Denna samverkan skulle dels hantera kommunalrådsposten plus dennes tre tjänstemän, dels fördelningen av platser i nämnderna. Vi presenterade tidigt en lösning där Vägvalet som större parti skulle få kommunalrådsposten. Kommunalrådet skulle därefter tillsätta en stadssekreterare märkt "VV" och två stadssekreterare märkta "SD". Vägvalet ville dock inte gå med på denna lösning utan krävde både kommunalråd och tre tjänstemän på stadskansliet. Jag förde samtal in i det sista med både Tom Heyman och Theo Papaioannou men vi lyckades inte komma överens om en lösning.
Vad gäller platserna i SDN så föll det samarbetet i och med att två ledamöter från Vägvalet hoppade av partiet innan ens mandatsperiodens första KF hade börjat. Därmed blev Vägvalet ett tremandatsparti, och när valen till SDN avgörs behövs fyra KF-röster utöver våra tre, och det kan Vägvalet inte garantera. GT försökte göra en liberal poäng av detta men fick det hela om bakfoten. Det är givetvis svårt för oss i Sverigedemokraterna att nå uppgörelser med ett parti som är så pass instabilt som Vägvalet.
Mitt första möte på kommunfullmäktige handlade mycket om bostadspolitik. Jag begärde ordet på två interpellationer och försvarade allmännyttan samtidigt som jag lyfte fram trygghetsfrågorna i bostadsområdena. Sverigedemokraterna har numera tre representanter i Göteborgs KF. Denna gång tjänstgjorde förutom jag själv även Thomas Åvall och Arne Steen (som ersatte Mikael Jansson). Ersättarna Elinor Englesson och Daniel Rondslätt var också på plats.

Debut i regionfullmäktige

Igår debuterade Sverigedemokraterna i regionfullmäktige. Eftersom Sjukvårdspartiet (med den lila delfinen som symbol) har gjort upp med Socialdemokraterna är Sverigedemokraterna vågmästare. Det innebär att vi kommer att avgöra många frågor då De röd-grön-lila och Alliansen står emot varandra.
Den enda politiska fråga som debatterades igår var underlaget till regional kulturplan. I detta dokument pekas SD ut som främlingsfientligt. Jag påpekade att det är under all kritik att fullmäktiges partier smädas i regionens dokument. Hur skulle det se ut om Folkpartiet beskrevs som "miljöfientligt" i en regional miljöplan eller om Miljöpartiet beskrevs som "tillväxtfientligt" i en regional utvecklingsplan? Sverigedemokraterna yrkade på att avsnittet skulle strykas och tre moderater röstade på vår linje.

Libyen och liberalen

I Ekots lördagsintervju utfrågades den göteborgska EU-kommissionären Cecilia Malmström. Programmet handlade om migrationen till Europa och liberalen Malmström fick bland annat obekväma frågor om EU:s samarbete med Libyen i just migrationsfrågorna. Sedan tidigare har Libyen slutit ett bilateralt avtal med Italien och vid sitt statsbesök i somras hos sin forna kolonialherre lovade Muammar Khadaffi att han kan stoppa den illegala invandringen till Europa men att det kommer att kosta. Nu har Cecilia Malmström varit i Tripoli och lämnat över 50 miljoner till Khadaffi som tack för besväret. Liberalerna överraskar allt oftare nu för tiden.

Juche och den 60-åriga tragedin

Ett av de starkare minnena från fotbolls-VM är när Nordkoreas störste stjärna Jong Tae-Se lät tårarna falla under nationalsången. Jong Tae-Se föddes i Japan av sydkoreanska föräldrar, men det skulle visa sig att hans mor även var nordkoreansk medborgare. Jong Tae-Ses önskan var att få spela för Nordkorea, men det sydkoreanska fotbolls-förbundet sade nej. Till slut lyckades han dock få ett nordkoreanskt pass och sedan dess spelar han för det norra landslaget.
Från kalla krigets allra första dagar var det av största vikt för Kina, Sovjetunionen och USA att kunna kontrollera det koreanska territoriet. Givetvis spelade även närheten till Japan stor roll. 1948 utropades Republiken Korea (Sydkorea) och Demokratiska Folkrepubliken Korea (Nordkorea), och sommaren 1950 anföll Nordkorea Sydkorea i syfte att återförena landet med vapenmakt. En USA-ledd FN-insats, med bland annat 900 svenska officerare, kom till Sydkoreas undsättning. Sovjetunionen stödde Nordkorea med krigsmateriel och Kina skickade styrkor för att slåss på folkrepublikens sida. Kriget pågick fram till 1953 då ett vapenstillestånd trädde i kraft. Något fredsavtal slöts aldrig.
Det svenska deltagandet var inte okomplicerat. Statsminister Tage Erlander och utrikesminister Östen Undén var rädda att den svenska neutralitetspolitiken skulle ifrågasättas och därför lade den svenska FN-delegationen ned sin röst i generalförsamlingen för att slippa medverka till sanktionsåtgärder mot Kina.
Sverige upprättade diplomatiska förbindelser med Nordkorea 1973. Året dessförinnan skrevs Juche in som statsbärande ideologi i Folkrepublikens grundlag. Jucheideologin handlar om att försvara den nationella friheten i alla lägen och på alla områden: ekonomiskt oberoende (Charip), politiskt oberoende (Chaju) och militärt oberoende (Chawi). Ideologin utvecklades som ett resultat av den japanska ockupationen och det starka sovjetiska och kinesiska inflytandet efter kriget. På senare tid är det USA:s utrikespolitik som stärkt ideologin.
En annan viktig del av Juche är den auktoritära läran som ses som ett arv från konfucianismen och dess lära om förhållandet mellan över- och underordnade (furste/undersåte, man/hustru, förälder/barn, äldre bror/yngre bror, äldre vän/yngre vän). De fem banden anses vara av grundläggande vikt för ett fungerande samhälle.
Att peka ut Jucheideologin som orsaken till det nordkoreanska vanstyret är dock att kasta ut barnet med badvattnet. Det är snarare den extrema centralstyrningen av politik och ekonomi i kombination med handels- och geopolitiska faktorer som bäddat för den nordkoreanska katastrofen.
Det är i år 60 år sedan Koreakriget bröt ut. Rent formellt är det inte över och detta är givetvis en enorm tragedi för det koreanska folket. De många miljonerna i norr och de dubbelt så många miljonerna i söder bör fortsätta ansträngningarna för att läka såren och förbereda ett enande. För tjugo år sedan enades Tyskland. Det innebar i princip att de östra delarna blev en del av Förbundsrepubliken utan att något offentligt samtal fördes om hur det nya Tyskland skulle se ut. Om Korea blir ett är det min förhoppning att man tar till vara på de delar av de båda samhällena som är värda att bevara och utveckla. Jucheideologin är en sådan del.

Sverigedemokrat och sjuksköterska

En fackförening är inte vilken förening som helst. En fackförening har tilldelats makt från riksdagen som i sin tur fått sin makt av folket. Därför är det rent odemokratiskt när Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund säger att aktiva sverigedemokrater inte är välkomna som medlemmar i "hennes" fackförbund. Av den kvarts miljon svenskar som röstade på Sverigedemokraterna i landstingsvalet finns det säkert många sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor, barnmorskor och förmodligen en och annan biomedicinsk analytiker. Några av dessa yrkesmänniskor har också uppdrag inom Sverigedemokraterna. Som invald i Västra Götalands regionfullmäktige är jag också arbetsgivare för dessa och andra yrkesgrupper. Därför hävdar jag bestämt alla regionanställdas demokratiska rätt att engagera sig politiskt utan att diskrimineras av sitt fackförbund.

Norge står fast

En mätning som gjorts för tidningen Nationen visar att två tredjedelar av norrmännen säger nej till ett norskt EU-medlemskap. Det norska folket slår fortfarande vakt om sin nationella frihet.

Deutschland schafft sich ab

Socialdemokraten Thilo Sarrazin tvingas avgå som direktör för den tyska centralbanken sedan han belyst det mångkulturella samhällets negativa sidor i boken "Deutschland schafft sich ab" (Tyskland avskaffar sig självt). Därmed är Tyskland en bit på vägen att avskaffa sig självt inte bara som nation, utan även som demokrati. Thilo har påpekat att stora grupper invandrare inte kan/vill anpassa sig till det tyska samhället. Det tålde inte Förbundsrepubliken.

Tjäna folket

"Tjäna folket" myntades på dagen för 66 år sedan av en bondson i Fjärran Östern. Det är ett mycket lämpligt motto för alla politiker och tjänstemän i Göteborgs kommun. Den så kallade "göteborgsandan" har i många år bidragit till den korruptionskultur som nu kommer upp till ytan. Partier som socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet och vänsterpartiet är alla representerade i kommunens nämnder och bolag, och politiker från de etablerade partierna har givetvis en skuld i det som nu sker, även om de inte vill låtsas om det. Det krävs mer från det blåröda kompisgänget än tafatta utspel om sammanslagningar av kommunala bolag. En stark sverigedemokratisk representation på Börsen efter valet kan i bästa fall bli startskottet för en kommunal kulturrevolution.

Nationalistiskt 50-årsjubileum

Fram till 1960 var större delen av Afrika koloniserad, men detta år flammade den nationella frihetens låga stark i länder som Senegal, Mauretanien, Mali, Niger och Tchad, alla före detta franska besittningar. 1957 blev Ghana den första kolonin som blev självständig, och under 1960-talets första år skulle andra brittiska kolonier få sin nationella frihet: Tanzania (1961), Uganda (1962), Kenya (1963) och Zambia (1964). Efter frigörelsen har den afrikanska kontinenten präglats av konflikter, fattigdom och korruption, men det hindrar oss inte från att glädjas över att det nationalistiska genombrottet firar 50 år på den afrikanska kontinenten.