onsdag 30 september 2009

Tio miljoner förlorade väljare på elva år

1875 bildades Tyska socialistiska arbetarepartiet (SDAP). Partiet bytte senare namn till Tyska socialdemokratiska partiet (SPD) och blev ett föredöme för socialdemokrater i framför allt Norden. Under efterkrigstiden har SPD dominerat tysk politik, och med ledare som Willy Brandt och Helmut Schmidt låg SPD stadigt på ett valresultat på över 40%. Även Gerhard Schröder lyckades med denna bedrift för elva år sedan, men sedan dess har det gått utför. Söndagens resultat på 23% är inte annat än en katastrof och bara hälften av vad partiet haft tidigare.
Från klarhet till klarhet går däremot Oskar Lafontaine och hans socialister som ökar från nio till tolv procent. Även de gröna och liberalerna vinner mark och de senare kommer nu att bilda regering med kristdemokraterna. Problem har dock redan tornat upp sig eftersom Westerwelles liberaler radikalt vill försvaga de anställdas rättigheter på arbetsmarknaden, något som Angela Merkels kristdemokrater motsätter sig.
Nationaldemokraterna nådde inte heller denna gång något genombrott på nationell nivå, men de har breddat sin väljarbas och är representerade både på lokal och regional nivå. I Tysklands sex östra förbundsländer är partiet fortfarande starkast men i västra Tyskland är man blott ett enprocentsparti. Partiet har alltså inte lyckats erövra några desillusionerade SPD-väljare. Det är givetvis ett stort misslyckande för ett parti som starkt slår vakt om den tyska socialstatsmodellen. I kampen om besvikna socialdemokrater är det Röde Oskar som dragit det det längsta strået.

Så här fördelades rösterna mellan socialister, socialdemokrater och nationaldemokrater i östra Tyskland:

Sachsen
Socialister 24,5
Soc.demokrater 14,6
Nat.demokrater 4,0

Thüringen
Socialister 28,8
Soc.demokrater 17,6
Nat.demokrater 3,2

Sachsen-Anhalt
Socialister 32,4
Soc.demokrater 16,9
Nat.demokrater 2,2

Brandenburg
Socialister 28,5
Soc.demokrater 25,1
Nat.demokrater 2,8

Berlin
Socialister 20,2
Soc.demokrater 20,2
Nat.demokrater 1,6

Mecklenburg-Vorpommern
Socialister 29,0
Soc.demokrater 16,6
Nat.demokrater 3,3

lördag 19 september 2009

Val i Afghanistan

Svenska soldater har skickats till Afghanistan för att försvara landets demokrati. Nu visar det sig att valfusket varit omfattande och att den sittande presidenten Karzai (eller någon annan kandidat för den delen) knappast kan betraktas som segrare under rådande omständigheter. Vilken demokrati ska de svenska soldaterna nu försvara?

Val i Norge

Fremskrittspartiet är ingalunda ett nationalistiskt parti, men de har satt fokus på samhällsproblem som är förknippade med det mångkulturella samhället. På så vis har de fått partier som Höyre och Arbeiderpartiet att ändra invandringspolitik. Ändå blev det norska valet en besvikelse för många. Eftersom de borgerliga inte fick majoritet blev det heller aldrig aktuellt att diskutera en regering ledd av Fremskrittspartiet. Å andra sidan skulle det lilla socialliberala Venstre med största sannolikhet vägrat ingå i ett parlamentariskt underlag till en borgerlig regering med Siv Jensen som statsminister. Venstre är det parti som gått i hårdast polemik mot FrP:s invandringspolitik. Detta straffade sig. Nu finns bara två liberaler kvar på Stortinget.

Val i Tyskland

Den 27 september är det val till förbundsdagen och dessutom delstatsval i Brandenburg. I Brandenburg siktar NPD på representation i en tredje delstat efter att tidigare ha lyckats i Sachsen och Mecklenburg-Vorpommern. NPD är idag den enda nationalistiska kraften att räkna med i Tyskland. Det visade inte minst delstatsvalen i Sachsen och Thüringen där Republikanerna inte ens lyckades få ihop en halv procent av rösterna. I Thüringen (4,3%) var NPD bara 0,7 procentenheter från att klara femprocentsspärren och i Sachsen (5,6%) lyckades partiet trots en tillbakagång hålla sig kvar i parlamentet. I Saarland backade partiet visserligen från 4,0% till 1,5% men det har sin orsak i Oskar Lafontaines enorma popularitet i delstaten. Lafontaine som tidigare var partiledare för de tyska socialdemokraterna gick efter flera års frånvaro från politiken 2005 över till WASG (valalternativet för arbete och social rättvisa) som sedermera gick ihop med det socialistiska partiet PDS. Lafontaine och hans parti har liksom NPD en stark social profil.