Sverigedemokraterna är redo för samarbete

I en artikel på GP Debatt menar Michael Wahman att idén om Sverigedemokraterna som vågmästare bygger på felaktiga grunder. Han och andra statsvetare får snart tillfälle att ompröva sina teorier.
Under politikerveckan i Visby fick vi möjlighet att samtala med många företrädare för andra partier. Mellan skål och vägg var många moderater, hög som låg och från alla delar av Sverige, positiva till samverkan med SD efter valet. Trots att de nya moderaterna drabbats av en svekdebatt har de fortfarande en stor samsyn med SD vad gäller försvaret och kriminalpolitiken. Folkpartiets skolpolitik å sin sida överensstämmer rätt bra med Sverigedemokraternas. Jan Björklunds utspel om burkor ser vi mest som populism, men på sikt kan nog FP vilja ta tag i integrationsfrågorna på allvar. Ett samarbete med alliansen är alltså fullt möjligt på flera områden, även vad gäller energipolitiken.
Hur ser det då ut vänsterut? Efter en rödgrön valförlust kommer Mona Sahlin sannolikt att avgå. Ett mer pragmatiskt ledarskap i S kan öppna för uppgörelser med SD i frågor som rör välfärden. I förra valet förlorade S många röster till SD. Före detta S-väljare tilltalas av vår vision om ett modernt folkhem och vår politik för de glömda svenskarna i de glömda bostadsområdena. Vi sverigedemokrater ser, till skillnad från Wahman, inte oss själva som ett ytterkantsparti, och om man läser vår skuggbudget upptäcker man snart att vi är ett Sverigevänligt och ansvarstagande mittenparti. Att placera oss långt till höger enbart för att vi vill få ordning på svensk invandringspolitik håller inte.
I Göteborgs kommunfullmäktige ser det något annorlunda ut. Här är ofta SD den enda oppositionen. Ta till exempel frågan om biltullarna där SD som enda parti röstade emot. Alliansen och de rödgröna var rörande överens. Vad gäller bilbränderna och deras orsaker insåg nog Göran Johansson vad som behövde göras, men partiet har inte haft kraft att ta tag i de stora problemen. Sverigedemokraterna kan samarbeta både med Anneli Hulthén och Jan Hallberg om de är beredda att ta tag i Göteborgs akuta segregationsproblem. Att de ska ändra sig om trängselskatten och en folkomröstning om denna är väl för mycket att hoppas på.

Triviala P1

I Sveriges Radios programserie om den nya andligheten kunde man igår lyssna på del tre med temat ”Den heliga naturen”. Dessvärre var det inte alls djuplodande. Inte ett ord om Arne Næss och ekosofin och eller om Rudolf Steiner och antroposofin vars jordbruksfilosofi ligger till grund för den biodynamiska odlingen. P1 har sannerligen trivialiserats.

Göteborgs fulaste finrum

Arkitekturskribenten Mark Isitt har i tre artiklar på kultursidorna i GP (25/7, 29/7 och 1/8) satt fingret på Göteborgs sämst utnyttjade platser i centrum. Isitt har rätt i att unika och vackra byggnader som Feskekörka och Saluhallen inte kommer till sin rätt pga den dåligt utnyttjade omgivningen. Även Grönsakstorget nämns som en plats som just bara är en plats, en parkeringsplats, när det har alla förutsättningar att utvecklas till ett riktigt trivsamt torg.
Isitt blir rent poetisk när han beskriver Vallgravens potential, "stilla flyter vattnet i rännor av staplade granitblock, under broar av gjutjärn, längs kullerstensgator kantade med pollare med järnkedjor, ornamenterade lyktstolpar och kandelabrar och i den mörka spegeln reflekteras stadens allra stiligaste byggnader, parker och torg".
Man kan inte annat än hålla med Mark Isitt om att Göteborgs politiker i årtionden har misshandlat stora delar av vår stad.

Botaniska trädgården

Idén om en botanisk trädgård kom till då Göteborgs skolförening önskade få tillgång till ett botaniskt undervisningsfält. Arbetena med trädgården påbörjades 1916 och liksom Liseberg och Götaplatsen sammanföll invigningen med Jubileumsutställningen 1923. Trädgården är idag en av världens största botaniska trädgårdar och rymmer bland annat Sveriges största orkidésamling. 1998 överfördes trädgården från Göteborgs kommun till Västra Götalandsregionen.

Liseberg

Liseberg var från början namnet på ett av Göteborgs landerier, alltså en finare lantbruksfastighet inom stadens gränser. Göteborgs landerier tillhörde staden och brukades sommartid av dess borgare. På 1800-talet var systrarna Mary, Emily, Charlotte och Ann Nonnen bosatta på landeriet. Systrarna var kända i Göteborgs kulturliv och startade Göteborgs första rit- och målarskola. Emily Nonnen, som levde på Liseberg till sin död 1905, översatte Lewis Carrolls ”Alice i underlandet” till svenska. 1908 köpte Göteborgs stad landeriet, men det var först i samband med Jubileumsutställningen 1923 som nöjesparken öppnades. Liseberg är idag ett av många kommunala bolag i Göteborg.

Götaplatsen

Runt Götaplatsen hittar vi flera av Göteborgs viktigaste kulturinstitutioner. Götaplatsen färdigställdes till Jubileumsutställningen 1923 då Konsthallen och Konstmuseet stod klara, båda i klassicistisk stil. 1931 invigdes Carl Milles staty Poseidon, och några år senare öppnade Stadsteatern och Konserthuset sina portar.

Trädgårdsföreningen

Trädgårdsföreningen bildades 1842 på initiativ av Henric Elof von Normann, en blomsterälskande kapten vid artilleriet. Två arkitekter och en trädgårdsmästare fick i uppdrag att anlägga trädgården och Göteborgs stad bidrog både med reda pengar och med flera tusen lass jord. Artilleriet i sin tur lovade två års hästgödsel mot en ringa ersättning. Trädgårdsföreningens vackra järn- och glasskapelse uppfördes 1878 med Kristallpalatset i London som förebild. Trots den förhållandevis höga entréavgiften blev Palmhuset ett mycket populärt utflyktsmål för göteborgarna. 1975 övertogs parken av Göteborgs kommun.

Brunnsparken

Brunnsparken fick sitt namn då en av stadens apotekare uppförde ett brunnshus av sten i den lilla park som var belägen på holmen i Stora Hamnkanalen. Esaias Tegnér drack brunn här 1837 och nitton år senare började man i stället använda brunnshuset som varmbadhus. 1913 anlades en underjordisk pumpstation vid Brunnsparken, men för dagens göteborgare är platsen mest känd som en hektisk knutpunkt för stadens spårvagnslinjer.

Natur och kultur i Göteborg

Bloggen presenterade tidigare i år en serie artiklar på temat natur- och kulturkonservatism. Det är ideologiskt logiskt att Sverigedemokraterna är det parti som starkast slår vakt om nationens natur- och kulturvärden. I SD Göteborgs kommunala budgetförslag kan man läsa följande:

”Svenskarna är ett naturälskande folk, och vi sverigedemokrater vill bejaka denna egenskap hos oss. Vördnaden för och längtan till naturen finns givetvis även hos de svenskar som är bosatta i större städer. Vi svenskar har inte bara ärvt vårt land av våra förfäder, vi har också lånat det av våra barn. Forntid och framtid hänger ihop, så även i miljöpolitiken.” (Kapitel 10: Den naturnära staden)

”Musik, dans, teater och andra konstformer ska få offentligt stöd så länge som de ger uttryck för sund nordisk kultur och högre västerländsk civilisation. Här spelar Operan, Stadsteatern och Konserthuset en viktig roll. Dekadenta och destruktiva kulturyttringar kan inte räkna med något som helst stöd från Göteborgs kommun.” (Kapitel 8: Kultur för folket)

Under juni månad kommer bloggen att presentera några av Göteborgs mest kända natur- och kulturmiljöer, vissa välbevarade andra inte.

Hulthén och Hallberg söker samarbete

Tidigare i vår meddelade socialdemokraterna och moderaterna att de tänker samarbeta i Stockholm för att stoppa Sverigedemokraterna om partiet blir vågmästare där. Carin Jämtins (s) och Sten Nordins (m) utspel har nu följts av ett liknande äktenskapslöfte i Göteborg. Anneli Hulthén (s) och Jan Hallberg (m) har nu meddelat att de mycket väl kan tänka sig en samverkan partierna emellan enbart för att stoppa Sverigedemokraterna i Göteborg. Moderaternas och socialdemokraternas inställning visar återigen hur nära de står varandra i realpolitiken, och att Sverigedemokraterna i många frågor är den enda oppositionen.