Hamndebatt i Göteborgs KF

Jag är uppvuxen i Otterbäcken, vars hamn tack vare en förkastningsbrant är Vänerns enda naturliga djuphamn. Jag har lärt mig vilken betydelse en hamn har för samhället.
Göteborgs Hamn är inte bara en göteborgsk angelägenhet utan också en svensk sådan. Det absolut viktigaste är att hamnens infrastruktur står under svensk, demokratisk kontroll. Vem som sköter driften är inte lika avgörande.
Älvsborgshamnen trafikeras mig veterligen av två aktörer i dag, och att de sköter driften får väl anses som rätt så rimligt, lika så att Logent tar hand om lastningen i bilhamnen.
Vad gäller Skandiahamnens containerterminal är läget något annorlunda. Hit är det många olika aktörer som anlöper, och hamnen har gjort stora investeringar och fler är på gång. För att säkra konkurrensneutraliteten skulle det ha kunnat vara idé att behålla terminalhanteringen i kommunal regi, men eftersom frågan redan är avgjord i kommunfullmäktige har inte vi för avsikt att riva upp den process som nu genomförs. Vi måste dock se pragmatiskt på en så viktig verksamhet som hamnen, utan vare sig liberala eller socialistiska skygglappar.

Världens friskaste folk i en stark nordisk region - Vägledande principer

Familj - hembygd - fädernesland
Familjen är den naturliga och mest grundläggande enheten i samhället. Vi sverigedemokrater slår vakt om familjen. Hembygden är liksom fäderneslandet vår hemvist på jorden, samtidigt som dessa begrepp är bärare av traditionellt starka och viktiga värden. Vår demokratisyn innebär också att vi vill se ett starkt självbestämmande för såväl familjen, regionen som nationalstaten.

Trygghet och tradition
För oss sverigedemokrater är det av största vikt att Västra Götalandsregionen garanterar sina invånare social och ekonomisk trygghet. Ingen patient ska behöva känna sig otrygg i sitt möte med vården. Ingen resenär ska behöva känna rädsla över att resa kollektivt i vår region. Men trygghet är mer än så. Traditionerna som förs vidare från generation till generation skänker oss trygghet i vår identitet. Svenska seder och bruk knyter oss samman och stärker folkets gemenskap. Ett folk utan historia är ett folk utan framtid.

Demokratisk nationalism
Som nationalister utgår Sverigedemokraterna från idén om folket som en social och demokratisk kraft. Det svenska folket är ett kollektiv med en gemensam historia, ett gemensamt språk och en gemensam värdegrund. Denna samhörighet är en förutsättning för demokratin, och det är därför ingen tillfällighet att det demokratiska systemet växte fram inom ramen för nationalstaten. För att en demokrati ska fungera måste människor kunna kommunicera med varandra och dela vissa grundläggande värderingar. Den nationella värdegrunden är avgörande för att det demokratiska samhället ska fungera. Samtidigt är vi av den åsikten att det är det svenska folket som ska ha makten över sin vardag och framtid. Vi motsätter oss en centralisering av makten oavsett om den är ekonomisk eller politisk. Vår politiska vision är en svensk demokratisk nationalstat. På internationell nivå vill vi se en värld av fria, fredliga och samverkande nationer. En förutsättning för detta är att alla världens folk garanteras sin nationella frihet. För oss nationalister innebär detta såväl politisk, ekonomisk som kulturell frihet, dvs. självbestämmande, självförsörjning och självförverkligande. Den demokratiska nationalismen står för en hållbar samhällsmodell i en tid då globaliseringen gör vår värld allt mer sårbar.

Nationell solidaritet
Det mångkulturella samhället är inget hållbart samhälle, vare sig ekonomiskt eller socialt. Invandringen kostar invånarna i Västra Götaland enorma resurser varje år, vilket innebär mindre anslag till hälso- och sjukvård , kollektivtrafik och
infrastruktursatsningar. Samtidigt hotar segregationen den naturliga sociala gemenskapen i samhället. När människor inte känner samhörighet med varandra minskar viljan att bidra till den gemensamma välfärden. Sverigedemokraterna vill återskapa det svenska folkhemmet och en förutsättning för det är att vi starkt begränsar invandringen samtidigt som de invandrare som kommit hit anpassar sig till det svenska samhället och dess normer och värderingar. Vi sverigedemokrater sätter den nationella solidariteten först utan att för den sakens skull glömma våra medmänniskor i andra delar av världen. Vår solidaritet med andra folk innebär att vi i första hand hjälper dem i deras närområden.

Världens friskaste folk i en stark nordisk region - Vår vision

Västra Götalandsregionens vision om Det Goda Livet är inte god nog för Sverigedemokraterna. Den siktar inte tillräckligt högt. Vår vision är “Världens friskaste folk i en stark nordisk region”.
Sverigedemokraternas eftersträvar ett ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart samhälle och det är utifrån den utgångspunkten som vi kritiserar förda invandrings- och integrationspolitiken. Det går inte att förneka att denna misslyckade politik inneburit stora ekonomiska och sociala kostnader för vårt samhälle.
Vi vill inte på något sätt förringa den goda insats som många invandrare gjort och gör i vården och kollektivtrafiken, men faktum är att invandringens nettokostnad har slagit hårt mot välfärdssamhället. En huvudlös politik har kostat samhället miljarder i form av förlorad välfärd.
Politik handlar om prioriteringar, och Sverigedemokraterna prioriterar de svenskar och invandrare som nu bor i landet. Vi förstår att vi drastiskt måste minska invandringen till vårt land och snarast möjligt se till att de som kommit till vårt land lär sig språket, tar till sig de svenska värderingarna och kommer ut i arbete, och då gärna inom hälso- och sjukvården och kollektivtrafiken i Västra Götalandsregionen.
Det mångkulturella samhället är inget hållbart samhälle. När människor inte känner en naturlig gemenskap med varandra så minskar viljan att bidra till det gemensamma. På så sätt urholkas grunden för den solidariskt finansierade välfärden, och det drabbar i allra högsta grad den verksamhet som Västra Götalandsregionen ansvarar för.
Det globala samhälle som vi lever i medför stora möjligheter för några få människor, men det har en baksida med stora ekonomiska, sociala och ekologiska risker. EMU-projektet har satt den nationella ekonomiska självständigheten ur spel. Tack och lov har Sverige fortfarande det manöverutrymme kvar som det innebär att ha en egen valuta.
Globaliseringen riskerar och förtunna folkkulturer att slå sönder naturliga gemenskaper, inte bara i Sverige utan i alla delar världen. Alieneringen i vårt samhälle innebär också stora hälsorisker. Människor som inte känner att de tillhör
en naturlig gemenskap riskerar i högre grad än andra sin mentala och fysiska hälsa.
De stora folkomflyttningarna till följd att krig och naturkatastrofer skapar instabila samhällen som både tär på miljön och den sociala sammanhållningen. Globalt resande och globala transporter hotar vår miljö. Som politiker kan vi i stället ta politiska beslut som gynnar det närproducerade och som uppmuntrar människor att upptäcka sin egen hembygd i stället för att resa till Fjärran Östern.
Dagens samhällsutveckling är helt enkelt inte hållbar. På kort sikt hotas ekonomin, på medellång sikt den sociala sammanhållningen och på lång sikt även miljön. Vi får aldrig glömma bort att vi har ärvt jorden av våra förfäder och lånat den av våra barn.

Världens friskaste folk i en stark nordisk region - Förord

Efter valet i september 2010 tog Sverigedemokraterna plats i regionfullmäktige med sju mandat. Mindre än ett halvår senare stod det klart att ett omval måste genomföras. För Sverigedemokraterna innebar detta att vi på kort tid måste visa dels att vi har en regionpolitik som bär, dels att vi utmanar de övriga partierna i viktiga politiska frågor. Det lyckades och väljarna visade att de har förtroende för oss som en politisk kraft i Västra Götaland. Trots det låga valdeltagandet ökade vi som enda parti antalet röster jämfört med valet för fem år sedan. Om valdeltagandet hade varit högre är vi övertygade om att vi hade fått ännu fler mandat än de nio som vi erövrade i maj. Detta antagande har också bekräftats av Statistiska centralbyrån (SCB).
Sverigedemokraterna representeras nu i regionfullmäktige av sex män och tre kvinnor från hela regionen. Det är människor i alla åldrar och med olika erfarenheter. Ett har vi dock gemensamt och det är att vi vill hålla ihop vårt samhälle och på sikt skapa ett modernt folkhem. Vi är inte representerade i regionstyrelsen eller nämnderna, men som ett konstruktivt oppositionsparti och vågmästare i regionfullmäktige kan vi vara med och forma framtidens sjukvård. Vår målsättning är att regionens invånare ska vara världens friskaste folk i en stark nordisk region.

En centraleuropeisk odyssé; Del 6

Den polska fackföreningen Solidaritet bildades 1980

Från Hisingen går det direktflyg till polska Katowice som liksom tjeckiska Ostrava ligger i industriregionen Schlesien. Från Katowice är det bara en timmes bilfärd till Krakow. 1949 anlades Nowa Huta som en socialistisk mönsterstad i utkanten av Krakow. På kartan ser Nowa Huta ut som en europeisk residensstad från 1700-talet. Den enda skillnaden är att slottet har ersatts av ett stålverk vid namn Leninverket som invigdes 1954. Ironiskt nog blev Nowa Huta och dess stålverk en högborg för den fria fackföreningen Solidaritet som störtade det kommunistiska styret i Polen. Nästan 30 000 av de nära 40 000 stålverksarbetarna var organiserade i Solidaritet. Paradgatan som en gång i tiden gick under namnet Aleja Lenin heter idag Aleja Solidarnosci.

En centraleuropeisk odyssé; Del 5

Ostrava 1968 - fotografi av Viktor Kolář

Resans enda stopp i Tjeckien blev Ostrava där vi blott hann besöka nattklubbsstråket Stodolní Ulice. Ostrava ligger i Schlesien, ett historiskt område i Centraleuropa som idag tillhör Polen, Tyskland och Tjeckien. Schlesien är rikt på mineraler och stenkolsfyndigheterna runt Ostrava ledde till en stark industrialisering av staden och dess omgivning där stålproduktionen stod i centrum.
Fotografiet ovan är taget av den tjeckiske fotografen Viktor Kolář som föddes i Ostrava men som emigrerade till Kanada efter att Warszawapakten invaderade Prag 1968. I Kanada arbetade han i både gruva och smältverk. Fem år senare återvände han till Ostrava där han arbetade på stålverk samtidigt som han dokumenterade livet i staden. Efter sammetsrevolutionen 1989 började han undervisa i dokumentärfotografi på Filmakademin i Prag (FUMA), en av Europas äldsta filmskolor.

En centraleuropeisk odyssé; Del 4

Victor Vasarely (till vänster i bild) - Den optiska konstens fader

Slovakiens städer är i hög grad präglade av tyskar och ungrare. Det märks inte minst på städernas namn som har ett tyskt och ett ungerskt namn vid sidan av det slovakiska. Huvudstaden Bratislava heter till exempel Pressburg på tyska och Pozsony på ungerska. Pozsony var Ungerns huvudstad i 250 år av de sammanlagt 1000 år som staden tillhörde Ungern.
Tidigare har jag besökt Košice/Kaschau/Kassa eftersom det ligger nära Miskolc. Under juli månad fick jag också möjlighet att besöka Banstra Bystrica/Neusohl/Besztercebánya, Poprad/Deutschendorf/Poprád, Žilina/Sillein/Zsolna, Trenčín/Trentschin/Trencsén och Nitra/ Neutra/Nyitra.
Ett antal nätter tillbringades på Hotel Lux (byggt 1970) och Hotel Slovakia (byggt 1981). Byggnaderna och dess inredning vittnar tydligt om en svunnen tid. På ett torg i Nitra hittade jag på ett gammalt trasigt världsur på betongkolonn som uppenbarligen var från den realsocialistiska tiden eftersom den tidigare hade angivit tiderna i Moskva, Peking, Hanoi, Havanna och ytterligare ett ställe vars plakett var borta.
Ett trevligt stopp på resan var kurorten Piešťany/Pistyan/Pöstyén där den ungerska konstnären Victor Vasarely växte upp. Som ung lade Vasarely läkarstudierna åt sidan och valde i stället att studera konst. I slutet av 1920-talet tillhörde han den ungerska Bauhaus-kretsen, men snart började han fokusera på grafisk konst och typografisk formgivning. Via kubistiska och futuristiska experiment hittade sedan Vasarely sin egen stil och blev på så vis den optiska konstens fader. Min resekamrat Dr Z har nu anledning att återvända till kurorten eftersom han i slutet av vistelsen bröt båda benen i en dramatisk fallolycka i Tatrabergen på väg ner från toppen Kriváň. Stadens vapen är passande nog är en man som bryter sin krycka.

En centraleuropeisk odyssé; Del 3

Den ungerske olympiern Ervin Zádor under OS 1956

Den ungerska frihetsrevolten 1956 slogs brutalt ned av sovjetiska trupper samtidigt som de olympiska spelen pågick i Melbourne. Den tragiska nyheten nådde den ungerska OS-truppen på plats i Australien. Vattenpolo är en ungersk nationalsport och i semifinalen mötte ungrarna Sovjetunionen. Matchen som fick namnet ”Blodbadet i Melbourne” vanns av Ungern efter en mycket hård kamp där en av deras spelare slogs blodig av en sovjetisk motståndare när två minuter återstod av matchen. Därefter vann Ungern OS-guld. Den dramatiska historien filmatiserades femtio år efter Ungernrevolten.
Sedan slutet av 1980-talet har jag besökt Ungern ett tjugotal gånger. Den del av landet som jag känner till bäst är den norra delen. Norra Ungern består av länen Borsod-Abaúj-Zemplén (huvudstad Miskolc), Nógrád (huvudstad Salgótarján) och Heves (huvudstad Eger). Industristaden Miskolc är den ungerska stad som jag vistats mest i. Salgótarján fick jag möjlighet att besöka för första gången i sommar och staden Eger är troligen mest känd för att två tusen ungerska män, kvinnor och barn höll stånd mot en turkisk armé på 80 000 man.
Som ordförande i CHF Odal (Centerpartiets Högskoleförbund) tog jag 1999 kontakt med det ungerska småbrukarpartiet FKgP, och mellan jul och nyår samma år fick jag möjlighet att träffa partiets internationella sekreterare i Budapest. FKgP bildades 1908 som en del av den agrarpolitiska rörelsen i Europa. I parlamentsvalet 1945 fick partiet egen majoritet, men efter det kommunistiska maktövertagandet förbjöds partiet. 1988 uppstod det igen och i valen 1990, -94 och -98 tog sig partiet in i parlamentet där det vid flera tillfällen bildade regeringsunderlag. Efter valet 1990 samregerade man med MDF och mellan 1998 och 2002 styrde man landet i koalition med det national- och socialkonservativa partiet Fidesz som idag är statsbärande parti i Ungern. Landets president Pál Schmitt som tillhör Fidesz är för övrigt tvåfaldig olympisk guldmedaljör i fäktning.

En centraleuropeisk odyssé; Del 2

Filmen "Den tredje mannen" utspelar sig i Wien 1948

2003 var jag bosatt i München. Därifrån var det lätt att ta tåget till Salzburg, men jag föredrog att besöka Innsbruck som är huvudstad i Tyrolen. En del av Österrike som jag länge velat lära känna är Kärnten. Det var där som Jörg Haider började och avslutade sin politiska karriär. När FPÖ splittrades 2005 bildade Jörg Haider BZÖ och förhållandet partierna emellan kan liknas vid CDU/CSU i Tyskland. CSU dominerar som bekant det politiska livet i Bayern på samma sätt som BZÖ gör i Kärnten.
Filmen "Den tredje mannen" utspelar sig i Wien 1948. Efter andra världskrigets slut delades Österrike och huvudstaden Wien i fyra ockupationszoner precis som Tyskland och Berlin. Tio år senare kom segrarmakterna överens om att Österrike skulle bli ett neutralt land utan bindning till vare sig väst- eller östblocket. Detta var 1955. I samband med denna process försökte Ungern att gå samma väg som sin tidigare bundsförvant i dubbelmonarkin. Detta kunde dock inte Sovjetunionen tolerera och därför invaderas Ungern 1956. Under mina år i Sverigedemokraterna har jag träffat många partikamrater som var tvungna att fly sitt hemland detta år. De flesta tog sig över gränsen mellan Österrike och Ungern.

En centraleuropeisk odyssé; Del 1

Berlinmuren började byggas den 13 augusti 1961

När jag engagerade mig politiskt i mitten av 1980-talet var det kalla kriget en realitet. Mitt politiska uppvaknande skedde då den sovjetiska ubåten U 137 gick på grund i militärt skyddsområde utanför Karlskrona. Min omedelbara antikommunistiska reaktion var egentligen en antiimperialistisk sådan. Supermakten Sovjetunionen gränsade till Sverige och upplevdes i högsta grad som ett militärt hot.
Idag är det 50 år sedan Berlinmuren började byggas. Muren var det mest konkreta beviset på ockupationen av Tyskland och Europas delning fram till 1989 då en rad nationella frihetsrevolutioner fick de styrande på fall. Revolterna började i Polen och Ungern och spred sig sedan till Östtyskland och de andra realsocialistiska länderna.
2004 utvidgades den Europeiska Unionen österut och på så sätt blev EU mer europeiskt. De flesta av de före detta realsocialistiska länderna är numera medlemmar i EU, och den första juli i år tog till exempel Polen över som ordförandeland efter Ungern. Från Hisingen går det flyg till båda länderna och i somras passade jag på att flyga från Göteborg till Budapest och hem igen från Katowice i södra Polen. Det hela blev en centraleuropeisk odyssé.