Botaniska trädgården

Idén om en botanisk trädgård kom till då Göteborgs skolförening önskade få tillgång till ett botaniskt undervisningsfält. Arbetena med trädgården påbörjades 1916 och liksom Liseberg och Götaplatsen sammanföll invigningen med Jubileumsutställningen 1923. Trädgården är idag en av världens största botaniska trädgårdar och rymmer bland annat Sveriges största orkidésamling. 1998 överfördes trädgården från Göteborgs kommun till Västra Götalandsregionen.

Liseberg

Liseberg var från början namnet på ett av Göteborgs landerier, alltså en finare lantbruksfastighet inom stadens gränser. Göteborgs landerier tillhörde staden och brukades sommartid av dess borgare. På 1800-talet var systrarna Mary, Emily, Charlotte och Ann Nonnen bosatta på landeriet. Systrarna var kända i Göteborgs kulturliv och startade Göteborgs första rit- och målarskola. Emily Nonnen, som levde på Liseberg till sin död 1905, översatte Lewis Carrolls ”Alice i underlandet” till svenska. 1908 köpte Göteborgs stad landeriet, men det var först i samband med Jubileumsutställningen 1923 som nöjesparken öppnades. Liseberg är idag ett av många kommunala bolag i Göteborg.

Götaplatsen

Runt Götaplatsen hittar vi flera av Göteborgs viktigaste kulturinstitutioner. Götaplatsen färdigställdes till Jubileumsutställningen 1923 då Konsthallen och Konstmuseet stod klara, båda i klassicistisk stil. 1931 invigdes Carl Milles staty Poseidon, och några år senare öppnade Stadsteatern och Konserthuset sina portar.

Trädgårdsföreningen

Trädgårdsföreningen bildades 1842 på initiativ av Henric Elof von Normann, en blomsterälskande kapten vid artilleriet. Två arkitekter och en trädgårdsmästare fick i uppdrag att anlägga trädgården och Göteborgs stad bidrog både med reda pengar och med flera tusen lass jord. Artilleriet i sin tur lovade två års hästgödsel mot en ringa ersättning. Trädgårdsföreningens vackra järn- och glasskapelse uppfördes 1878 med Kristallpalatset i London som förebild. Trots den förhållandevis höga entréavgiften blev Palmhuset ett mycket populärt utflyktsmål för göteborgarna. 1975 övertogs parken av Göteborgs kommun.

Brunnsparken

Brunnsparken fick sitt namn då en av stadens apotekare uppförde ett brunnshus av sten i den lilla park som var belägen på holmen i Stora Hamnkanalen. Esaias Tegnér drack brunn här 1837 och nitton år senare började man i stället använda brunnshuset som varmbadhus. 1913 anlades en underjordisk pumpstation vid Brunnsparken, men för dagens göteborgare är platsen mest känd som en hektisk knutpunkt för stadens spårvagnslinjer.

Natur och kultur i Göteborg

Bloggen presenterade tidigare i år en serie artiklar på temat natur- och kulturkonservatism. Det är ideologiskt logiskt att Sverigedemokraterna är det parti som starkast slår vakt om nationens natur- och kulturvärden. I SD Göteborgs kommunala budgetförslag kan man läsa följande:

”Svenskarna är ett naturälskande folk, och vi sverigedemokrater vill bejaka denna egenskap hos oss. Vördnaden för och längtan till naturen finns givetvis även hos de svenskar som är bosatta i större städer. Vi svenskar har inte bara ärvt vårt land av våra förfäder, vi har också lånat det av våra barn. Forntid och framtid hänger ihop, så även i miljöpolitiken.” (Kapitel 10: Den naturnära staden)

”Musik, dans, teater och andra konstformer ska få offentligt stöd så länge som de ger uttryck för sund nordisk kultur och högre västerländsk civilisation. Här spelar Operan, Stadsteatern och Konserthuset en viktig roll. Dekadenta och destruktiva kulturyttringar kan inte räkna med något som helst stöd från Göteborgs kommun.” (Kapitel 8: Kultur för folket)

Under juni månad kommer bloggen att presentera några av Göteborgs mest kända natur- och kulturmiljöer, vissa välbevarade andra inte.

Hulthén och Hallberg söker samarbete

Tidigare i vår meddelade socialdemokraterna och moderaterna att de tänker samarbeta i Stockholm för att stoppa Sverigedemokraterna om partiet blir vågmästare där. Carin Jämtins (s) och Sten Nordins (m) utspel har nu följts av ett liknande äktenskapslöfte i Göteborg. Anneli Hulthén (s) och Jan Hallberg (m) har nu meddelat att de mycket väl kan tänka sig en samverkan partierna emellan enbart för att stoppa Sverigedemokraterna i Göteborg. Moderaternas och socialdemokraternas inställning visar återigen hur nära de står varandra i realpolitiken, och att Sverigedemokraterna i många frågor är den enda oppositionen.

Framåt nationauter!

2010 skriver Sverigedemokraterna historia. Nu kräver vi folkhemmet åter. Det är tid för plikt, ordning och rättvisa.

Kommunal visar sitt fula tryne

Busschauffören och kommunalaren Nader Helawi kandiderar för Sverigedemokraterna. Av den anledningen vill hans fackförbund förvägra honom medlemskap. Enligt Kommunal är SD rasistiskt och fascistiskt. Mig veterligen förespråkar inte SD någon indelning av människor i ett hierarkiskt system av raser, och av Kommunals anti-demokratiska beteende att döma är det snarast fackförbundet som bör betecknas som fascistiskt.

Skarpt läge

Enligt Sifos aprilmätning är det jämnt mellan det blå (45,0%) och röda (48,5%) blocket. Sverigedemokraterna (4,9%) är tungan på vågen eftersom varken högern eller vänstern får egen majoritet. Denna position är dock förmodligen mer teoretisk än praktisk. I Stockholm har moderater och socialdemokrater klargjort att de tänker samregera i huvudstaden om Sverigedemokraterna blir vågmästare i kommunen. Vad gäller riksdagen så kan man tänka sig följande majoritetscenarion om SD blir vågmästare:

1) "Ett blått paket med gröna snören"
(M/KD/FP/C + MP)
Detta alternativ är förmodligen det mest troliga. MP och de borgerliga har en stor samsyn i många så kallade valfrihetsfrågor. Efter valet 2002 förhandlade MP med KD/FP/C om att bilda en minoritetsregering. Då var det dock C som avbröt förhandlingarna pga rädlsan för den gröna konkurrenten. Denna gång kan Reinfeldts mittenorienterade nya moderater tvinga in C i fållan och samtidigt splittra de rödgröna.

2) "Ett rödgrönt paket med blå snören"
(S/MP + FP/C)
I Västra Götalandsregionen har S samregerat med FP/C i flera mandatperioder. Om mandaten räcker kan S/MP koppla loss V och skapa en koalition med FP/C i stället. För S är det än större vinst att vinna statsministerposten och splittra borgerligheten än att mista V.

3) "Små paket med brokiga snören"
Givetvis finns det två uppenbara minoritetsscenarion där de rödgröna får förlita sig på FP och/eller C i vissa lägen, eller där alliansen kan hoppas på MP i vissa frågor. SD kommer ju dessutom att använda sin rösträtt i kammaren och rösta efter eget omdöme.

Sammanfattningsvis så är det bloggens gissning att allt samarbete med SD kommer att undvikas till varje pris. Detta visar återigen att de bara finns en verklig opposition i Sverige vad gäller de framtidsavgörande frågorna.